Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LAGLIG!
”Le premier roi fut un soldat
heureux!” säger Voltaire, men jag är icke
säker på, att det är sant. Det kan vara
lika troligt, ja troligare, att den första
kungen var någon, som umgicks med
undergörande eremiter.
Må därmed förhålla sig, hur det
vill, följande historia är likväl sann.
Krates var mycket stark. Med
blotta tummen och pekfingret kunde
han slå omkull ett bröstvärn af
trädstammar. Han kunde döda tretton
fiender med ett slag, då han hostade
uppstod eldsvåda genom luftens
sammanpressning, och månen darrade, när
han blott tänkte röra på sig.
För alla dessa sina förtjänster blef
Krates kung. Och efter att en lång
tid ha varit kung, dog han.
Hans son, den lilla Krates, hade
haft engelska sjukan, något, som likväl
icke hindrade honom från att vilja bli
konung efter sin starke fader.
Han satte sig på en stol, som han
kallade tron och skrek så högt han
orkade: ”Jag är kung!”
”Hvarför kallar du dig kung?”
frågade folket, som ännu var dumt och
ej förstod något om arfsrätt.
”...Kors — för det min mor
bodde i en hydda tilsammans med den
gamle Krates, som nu är död.”
Han sade palats, men det var en
hydda.
Folket begrep icke ett dugg af
denna logik, och då Krates II ropade:
kom! så gingo de sin väg, och då han
sade: gå! kommo de springande. Med
ett ord, auktoriteten var försvunnen,
och Krates II var för dum att begära
motsatsen till hvad han önskade.
I en af dåtidens oppositionella
tidningar stod följande att läsa:
”Hvarför, o Krates II, du som är
krokbent och idiot, hvarför tager du
plats på den mannens stol, den man,
som för tjugu år sedan bodde i en hydda
tillsammans med den kvinna, som födde
dig? Stig upp! Gör plats! Säg icke
”gå” eller ”kom” som vore du den
äkta gamle Krates! Hvar äro de
bröstvärn, som du kan peta omkull med
ditt finger? Månen skulle ej darra,
tänkte du än splittra universum i
stycken. Du kan inte ens döda en loppa
och ingenstädes uppstår eldsvåda, då
du nyser. Stig upp och gif plats år
en annan, som kan göra alla dessa
nyttiga saker!”
Så talade oppositionen.
Krates skulle sannolikt varit tvungen
att stiga upp från stolen, som han
kallade tron, om icke en gammal amma
hade talat till folket sålunda:
”Lyssna till mig, o folk, ty jag var
den lille Krates amma, då han var ännu
mindre än hvad han nu är.
Då han föddes, smorde just hans
far sin panna med olja, och se, en
droppe af denna olja föll på den diandes
hufvud. Det är alltså onödigt att han
kullslår murar, att han kommer
månen att darra eller att han åstadkommer
eldsvådor genom att nysa. Jag säger
eder...”
Men den vältaliga amman behöfde
ej fortsätta. Slutledningen gjordes så
lätt, att hela folket — redaktionen för
oppositionstidningen mera högljudt än
de andra — liksom med en röst ropade:
”Lefve Herrans smorde!”
Krates blef sittande på stolen, som
han kallade tron.
Och där sitter han ännu.
Kärleksbrefven 1861.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1907/0766.html
