Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
”Kära barn, det var en fråga. Men
säg mig nu först och främst, hur har
det gått ?”
Grefvinnan hade satt sig i en af de
väldiga antika fåtöljerna. Hennes stora,
blåa ögon, som trots hennes höga ålder
hade ett lifligt uttryck, betraktade
grefven med ängslan.
”Ganska bra, kan jag säga, ja, det
förstås, inte så bra, som jag hade
hoppats. Pengarna har jag, men
amorteringen måste bli tio tusen om året.’”
Grefvinnan svarade ingenting på en
stund, men sedan sade hon sakta:
”Tio tusen, det blir precis hvad vi
ha betalt i räntor förut. Men nu ha vi
ju inte dem att tänka på. ” Hon
tystnade hastigt.
”Nej, svarade grefven,’
uppstod en lång paus.
"”Jag har så mycket hälsningar från
faster Emilia. Kan mamma tänka sig,
att hon ville nödvändigt gifta bort mig
där ute.”
Grefvinnan smålog svagt.
"Hon tycks vara sig lik, då. Nå,
hvem var det, hon ville ge mig till
svärdotter ?”
"En fröken von Mendel, dotter till
den där bankiren i Berlin.” Grefven
smålog också ett ögonblick, och sedan
tillade han, i det han reste sig:
”Som mamma hör, får jag verkligen
lysande anbud. Men om mamma
tilllåter, går jag nu upp till mig på en
stund. Vet mamma, om Salomonson
har kommit tillbaka?”
"Nej, vet du, det har jag inte reda
på. Hur skulle jag för resten veta
det? ”
”Han kunde möjligen ha varit här
för att höra efter pengarna.”
Grefvinnans skrynkliga ansikte
rodnade starkt.
,
och så
7173
”T så fall hade jag låtit visa ut
honom.” Hennes ton var mycket skarp,
och grefven smålog.
”Mamma är verkligen oskuldsfull
i fråga om affärer. Inte duger det att
visa ut sina fordringsägare.’”
”Fordringsägare, ” upprepade
grefvinnan med ett oändligt förakt i rösten.
”"Tjufvar, menar du. Men till den
tjugutredje februari är det Hogardtska
huset mitt, och jag visar ut hvem jag
vill. ”
"Det är rätt, lilla mamma. Jag
önskar verkligen, att jag kunde hålla
mitt hufvud lika högt, ” sade grefven
skämtsamt, medan han gick, ”’och
mamma har ändå två anor mindre än
jag. ”
Men så fort han kommit utom
dörren, dog det skämtsamma uttrycket
bort i hans ansikte. Det var med en
min af tankfullt allvar han långsamt
gick upp till andra våningen. Ja,
visserligen hade han vunnit ändamålet med
resan, och nog kunde det kännas skönt
att få slänga åt Salomonson dessa femtio
tusen, men det sjöd inom honom, när
han tänkte på, att denna fordran från
grosshandlarens sida helt enkelt var
en ren stöld, en fräck stöld utan like.
Och för att betala detta lån skulle
hans mor fortfarande få sitta och
försaka under åratal, så som hon gjort
sedan lång tid tillbaka. Förut hade hon
ju ändå haft den tillfredsställelsen, att
det var för det gamla namnets skull.
Det Hogardtska palatset hade hon i
alla fall kunnat kalla för sitt, om också
bara till namnet, och han visste, hur
högt hon skattade den fördelen, om
den också betaltes med hur mycket
försakelser som helst. Och nu? Nu
skulle hon om ett par månader behöfva
flytta bort och se det lilla huset, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
