Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l UPPSALA
både här och där, och han hade sett,
att korpen hade haft rätt.
Bataki hade visat honom det stora
biblioteket, som var fullt af böcker från
källaren till takåsen. Han hade fört
honom till det stolta universitetshuset
och visat honom de präktiga
föreläsningssalarna. Han hade flugit förbi
den gamla byggnaden, som kallas
Gustavianum, och pojken hade sett
uppstoppade djur genom fönstren. De
hade flugit fram öfver de stora
växthusen med de många främmande
växterna, och de hade tittat ner på
observatoriet, där den långa tuben stod riktad
mot himlen.
De hade också sväfvat förbi många
fönster och sett gamla herrar med
glasögon på näsan, som hade suttit och
skrifvit eller läst i rum, där väggarna
voro kringmurade af böcker, och de
hade farit förbi vindsrum, där
studenterna hade legat utsträckta på sina
soffor och sträfvat med digra luntor.
Ändtligen hade korpen slagit ner
på ett tak. ”Ser du, att det är sant,
som jag säger, och att det är lärdomen,
som är herre här i staden?” hade han
sagt, och pojken hade erkänt, att han
hade haft rätt. ”Om jag inte vore en
korp, ” hade Bataki vidare sagt, ”utan
bara en människa som du, så skulle
jag slå mig ner här. Jag skulle sitta
dag ut och dag in i ett rum fullt af
böcker och lära mig allt, som stod i
dem. Skulle du inte ha lust för sådant,
du med?” — ”Nej, då tror jag allt,
att jag hellre far omkring med
vildgässen, hade pojken svarat. —
”Skulle du inte ha lust att bli en
sådan, som kan bota sjukdomar ?” hade
korpen frågat. — ”Jo, det kunde ju
så vara.” — ”Skulle du inte ha lust
att bli en sådan, som vet allt, som har
791
händt i världen, som talar alla språk
och kan säga hvad sol, måne och
stjärnor går i för banor öfver himlen ?”
hade korpen sagt. — ”Jo, det kunde
ju också vara roligt.”” — ”Skulle du
inte vilja lära dig skilja mellan ondt
och godt, rätt och orätt?” — ”Det vore
nog väl behöfligt, ” hade pojken sagt,
”det har jag märkt många gånger.’”
— ”Och skulle du inte vilja lära till
präst och predika i kyrkan
därhemma?” — ”Far och mor skulle allt
bli fasligt glada om jag komme så
långt, ” hade pojken svarat.
På detta sätt hade korpen fått
pojken att förstå, att de voro lyckliga,
som fingo ligga i Uppsala och studera,
men inte hade Tummetott då ännu
önskat att få vara en ibland dem.
Men så hade det råkat hända, att
den stora festen till vårens ära, som
firas hvarje år i Uppsala, hade ägt
rum denna afton. Den skulle
egentligen ha hållits första maj, men då
hade det störtregnat, och festen hade
måst uppskjutas till en annan dag.
Och således hade Nils Holgersson
fått se studenterna, när de hade tågat
bort till Botaniska trädgården, där
festen skulle hållas. De hade kommit
i ett bredt, långt tåg med hvita mössor
på hufvudet, och hela gatan hade varit
som en mörk ström, fylld af hvita
näckrosor. Hvita, guldbroderade
sidenfanor hade de burit framför sig, och
de hade sjungit vårsånger under
marschen. Men Nils Holgersson hade
tyckt, att det inte var de själfva, som
sjöngo, utan sången hade sväfvat med
dem öfver deras hufvuden. Han hade
tänkt, att det inte var studenterna, som
sjöngo för våren, utan att våren Ssatt
gömd någonstans och sjöng för
studenterna. Han hade inte trott, att
män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
