Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
804
tionens ändrade betingelser. Detta
skedde först i specialiseringens tecken.
Redan i förkapitalistisk tid hade i
städerna funnits affärer i olika
branscher: järnhandel, kryddkrämare,
manufåkturaffärer, bokhandel,
hökarebodar etc. Men dessa affärer drefvos
i tidens anda skrå- och
handtverksmässigt. Antalet lönarbetare var
mycket ringa, och förhållandet mellan
dem och principalen var lika
patriarkaliskt som det mellan lärling och
gesäll samt mästare inom handtverket.
Man arbetade, lefde och sof under
principalens tak. Omsättningen var
tämligen konstant, kundkretsen likaså.
Affären sköttes enligt traditionella
principer på samma sätt som i far
och farfars dagar. Någon tanke eller
försök att utvidga den förefanns ej.
Under dessa stationära förhållanden
lade den kapitalistiska revolutionen
sin torped. Just dessa branschaffärer
blefvo utgångspunkten för
detaljhandelns omgestaltning. I stället för
slentrian kom spekulation, i stället för
tradionell prispolitik, den
kalkylerande. Specialiseringen drefs allt
längre. Kreditens moderna
organisation möjliggjorde och uppammade
nya Oorganisationsformer. Vid sidan
af specialaffärerna ha uppstått en del
andra variationer af detaljhandel:
auktionsaffärer, — afbetalningsaffärer,
saluhallar, filialaffärer,
kommissionsaffärer, samt till sist de kooperativa
konsumtionsföreningarna och de fall
då fabrikanterna bli detaljister, d. v. s.
med förbigående af både gross- och
minuthandeln vända sig direkt till
konsumenterna och leverera dem sina
varor efter mottagen beställning och
likvid pr post. Detta
«postorder<system är mycket vanligt i Amerika.
Den sista utvecklingsfasen inom
detaljhandeln går dock ej uteslutande
OTTO JÄRTE
i riktning afytterligare specialisering.
En stark tendens till integration,
fullständighet, gör sig också gällande.
Den har skapat det moderna
varuhuset, magasinet eller storbasaren.
Varuhuset är den modernaste,
kapitalistiskt mest utvecklade formen för
detaljhandeln. Det är en permanent
utställning af väldiga varulager af det
mest olika slag, samlade under ett
tak och under enhetlig ägo och
led
. ning. Vidare karakteristika äro: den
mest tillmötesgående betjäning, intet
köptvång, fasta, billiga priser och
kontant betalning.
De moderna varuhusen uppstodo
först, som naturligt var, i
kapitalismens moderland: England, på
1840talet. På 1860-talet slog idén rötter
äfven i Frankrike och under 70-talet
utbreda sig varuhusen öfver hela den
civiliserade världen, skjuta kraftig
växt särskildt i Amerika, nå äfven
Tyskland, där de under de sista
årtiondena gått framåt med enorm
hastighet. Nu äro de acklimatiserade i alla
större industriländer, icke minst i
Japan. I Skandinavien fattas de ännu.
Ty hvarken «Nordiska Kompaniet« i
Stockholm eller «Magasin du Norde
i Köpenhamn äro varuhus i egentlig
mening. Dimensionerna ha de
visserligen inne, men ej mångfalden af
varuslag. De äro fulländade och högt
utvecklade typer af specialvaruhuset.
Den form af minuthandeln, som i
vårt land begreppsmässigt har mest
släktskap med varuhuset är, så
parodoxalt det än kan låta, —
landthandeln, detaljhandelns äldsta historiska
form. Den förlorade vi ur sikte vid
skildringen af detaljhandelns
kapitalistiska omgestaltning. Landthandeln
stelnade i sin gamla form. Dess
frändskap med det moderna
varuhuset ligger däri att bägge syfta till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
