Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
finner sig på en stor höjd öfver hafvet.
Fortfarande ligger Capanna Regina
Margherita öfver oss. väl skönjbar. Den
ligger bara ett kyrktorn öfver oss, men
just för svårigheterna för denna sista brant
lär, enligt Gilardis påstående, halfva
antalet af dem, som försöka en Monte
Rosabestigning, vända här nere. Dukarna, som
vi haft ansiktena inlindade i och som
borttagits i solen, svepa vi nu åter om oss,
AND. PALLIN
30 meter öfver det ställe, där vi började.
Man lutar sig in mot isväggen så mycket
som möjligt, och man undviker att alltför
ofta se isdrifvan afteckna sig mot den
starkt blå himlen, ty då ser man, att den
är ungefär lodrätt och man förstår då, att
det är vanvett att försöka sig upp. Men
det går dock steg för steg. Det är
ögonblick af den mest nervpröfvande art, då
föraren, uttröttad af steghuggningen i den
A
På Lyspasset: Dufourspitze och Zumsteinsspitze.
dubbelvantarna påtagas, rockkragarna
fällas upp — nu gäller det! »En svår
passage i Alperna!» Föraren börjar hacka
upp steg i isväggen, som på afstånd är
brant som en husvägg. Han hugger sig
ej rätt upp, det vore omöjligt, han
hugger första trappan nästan parallellt med
toppen, så vända vi, och nästa
sicksacklinje går obetydligt högre än den
underliggande, allt för att uppstigningen i
helhet ej skall bli så ansträngande. Efter
en half timma äro vi kanske ej mer än
hårda isen, skall byta plats med bäraren.
Då hänger ens lif på den säkerhet,
hvarmed man i väggen huggit in isyxan, på
hvilken man hänger sig fast under
platsombytet. Hvilka lyckoskatter af minnen
skall man inte gömma från dessa korta,
men oförgätliga ögonblick på drifvan!
Hvilken njutning att dröja därvid, då en
gång faran är öfverstånden! Skulle man
vända, därför att man klart ser faran rätt
i ansiktet? Ingen människa i världen
skulle vända så högt uppe!
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
