Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F U nd
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
hon hade slagit ned ögonen och såg
envist mot golfvet.
”Ja.”
”Ni får inte gå härifrån, förrän ni
sagt mig någonting.’” .
Marianne visste, hvad han menade,
och hans tonfall kom henne att ånyo
skälfva till.
”Hvad skall jag säga? ”
”Det vet ni bäst själf, ja eller nej.”
Magnus stod alldeles framför
henne. Han lutade sig mot dörren, så att
hon icke kunde komma ut, och hon
såg, att han var mycket blek. Hans
ögon betraktade henne med stark
spänning.
Marianne tyckte, att hon blef
glödande het, och det var plötsligt, som
om hon vaknat upp ur en dröm. Var
det Magnus Ljungström, som bad
henne, Marianne Bach, säga ja eller nej?
”Nej, sade hon lågt. Det ni sade
nyss, är inte sant. Då hade ni inte
trott, att jag var en tjuf.”
Hon såg stadigt på Magnus, som
utan ett ord långsamt öppnade dörren
för henne, och så tillade hon ännu
lägre :
”Om jag också hade sett er stjäla
midt för ögonen på mig, så skulle jag
ändå inte ha trott det.’”
”Marianne!”
”Nej, var god och låt mig gå.”
Ögonblicket därefter stod Magnus
ensam inne i konsulns rum, och en
stund efteråt brummade grosshandlaren
halfhögt, medan han smuttade på sin
pipa:
”Sakramenskade pojke! Nu ä hon
förstås alldeles konfys. Hon spelar ju
Beethoven, som om hon hackade
kalops. ”
55. — 1907. XI.
847
TJUGUTREDJE KAPITLET.
”Ja, men käre Karl-Gustaf, klockan
är ju bara half tolf. Inte kan du gå dit
så tidigt.’”
Det var gamla grefvinnan Hogardt,
som talade. Hon satt, klädd i en svart
sidenklänning, i den ena djupa
fönstersmygen i salongen och läste i en
psalmbok af stort format med broderade
pärmar.. Grefvinnan var icke religiös,
men hon tyckte, att det på visst sätt
hörde till etiketten, att hon läste en
psalm eller ett kapitel under
gudstjänsttiden. Och det klädde henne så
märkvärdigt bra att sitta där i
fönstersmygen med den gamla familjereliken
i handen. Hon såg ut som ett porträtt
från gamla tider i sin veckrika
sidenklänning och med den lilla mössan af
äkta spetsar på sitt gråa, aristokratiska
hufvud.
Grefven stannade också och
betraktade henne.
”Mamma ser ut alldeles som en
abedissa, ”” sade han. ”Och jag tror
för resten, att mamma blir vackrare
för hvar dag, som går.”
”Det är sannerligen inte
märkvärdigt, att du har blifvit diplomat,”
svarade grefvinnan småleende. ”Men jag
undrar, om abedissorna egentligen voro
så vackra.”
”Man kan väl alltid hoppas det,”
sade grefven skämtsamt. ”Men jag har
verkligen inte ro att vänta längre, ser
mamma. Jag måste ha klarhet i det
här.”
”Som jag har sagt, tror jag, att
flickan inte är rätt klok,” sade
grefvinnan kyligt. ”Men i alla fall är jag
kolossalt nyfiken. Det är verkligen det
besynnerligaste jag har hört i hela mitt
lif.” Hon lade ett bokmärke i
psalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
