Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890
derna Italiens frappantaste och som
man tänkt mest gränssättande åtgärd
i lagstiftningsväg hade väl varit besluten
om kyrkogodsens indragande och de
andliga ordnarnas upphäfvande. Nåväl,
man kan i dag knappast ta tjugu steg
på någon enda gata i Rom utan att
stöta på egendomar som innehas och
besittas af religiösa institutioner och
samfund; och det är att märka, att
kanske större delen af dessa lagstridiga
andliga gods tillkommit efter 1870
— ltalien och dess hufvudstad ha bland
annat kommit att visa en högst
beklagansvärd gästfrihet mot de
kongregationer Frankrike senare, men mera
effektivt befriade sig ifrån. Det är
vatikanen, som på privat väg och med
hjälp af guldet eröfrat tillbaka den
»världsliga» makt, som man hade varit
så säker på aldrig mer behöfva möta!
Den radikala tidningen La Vita
illustrerade för några månader sedan
bostadsfrågan i Rom, som snart är lika
obehagligt aktuell som i Stockkolm,
genom att publicera en karta, hvarpå
alla tomter, hvilka voro upptagna af
h*
Q d
Ln e
SSY I M
L d NYE
, h q
” JT TM ;
,;1__ [ !
rad Y LM
q d F
j
Präster på promenaden.
Teckning ur den antiklerikala veckotidningen Asino,
DAVID SPRENGEL
munkordnar och likartade associationer,
stodo angifna med rödt: hela bladet
simmade som i blod!
Det där patetiska dementeras
emellertid allra starkast af den moderne
romaren själf sådan han själf visar sig
i sin moderna stad: det som mest
karaktäriserar honom tyckes vara hans
fullkomliga brist på patos. Jag minns
en liten episod från Garibaldi-festerna
i somras. Det var högtidlig mottagning
för den redan mytiske men för tillfället
återupplifvade idékondottjärens gamla
soldater uppe i det midtersta af de
kapitolinska palatsen, där hvarest Roms
kommunala förvaltning har sitt säte. I
det inre gemak, hvarest ceremonielet
gick-af stapeln och det orerades;-fanns
naturligtvis endast rum för de utvalda
spetsarna; mängden af rödskjortor fick
nöja sig med att ta plats i den stora
cessionssalen utanför och underhålla
sig inbördes. När jag kommer ut
därinnefrån, där borgmästaren och en
herre från Lyon höllo tal på franska för
hvarandra — jag hör ännu
borgmästarens nasalljud, som bragte tårar i allas
våra ögon — angripes jag af en
portvakt från Neapel, som varit med
Garibaldi till Messina:
»Hvad nu, äro vi inte i senaten?
(Han hade fått denna idé af att
byggnaden kallas för Senatorspalatset och
föreställde sig tydligen, att de
allesammans blifvit utnämnda till senatorer
och skulle till att stifta lagar!)
Hvarför blir det ingenting af? Dylikt skall
man låta sig bjudas! Något sådant kan
fan i mig endast hända i Rom!»
Jag höll på att svimma: han sade
»Rom» med en accent, som när man
hos oss säger Enköping! Och dock
förstod jag honom genast. Trots
tidningarnas flammande åminnelseartiklar
och trots talarnas starka tirader hade
också jag från torg och gator och
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
