Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROM
sc
Viktor-Emanuel-monumentet.
Giornale d’ltalia, Tribuna, Avanlti!
Seconda, terza, quarta edizione!! Det är
själfva vinden ute från världen, som
genom breschen skarp och eggande
blåser in i den åldriga atmosfären mellan
piazzornas och grändernas gråsvarta
husväggar.
Milano kallas nu och med rätt
»Italiens andliga hufvudstad»: skall Rom
någonsin bli det?
För att nå därhän är det naturligt
vis icke nog att staden godvilligt beredt
plats för den ena centrala nationella
institutionen efter den andra; det måste
finnas någon stark drifkraft inom dess
egen befolkning samt möjligheter i de
lokala förhållandena för denna energis
utvecklande inom olika områden.
Den senare frågan skulle det föra
för långt att söka utreda i ett kåseri:
den innefattar sådana svårlösta problem
som Roms förvandling till sjöstad genom
skapandet af en förstklassig merkantil
hamn och nya kommunikationer,
malarians utrotande och den »romerska
EEEEPEE TETE N
895
Nd
%X
llllllllåll"llll 1 ._
Sista modellen (1907).
åkerns» uppodlande. Energifröet
däremot tyckes, därest det eljest finnes,
ligga inbäddadt just i den romerska
»konservatismen»: denna yttrar sig
vanligen som slöhet, men den kan också
tänkas förd in på sådana vägar, att
den afvisande kölden blir till
fruktbringande kritik.
Och om nödvändiga lidelser finns
där, otvifvelaktigt!
Det var beklämmande att vid
premiären i Rom af D’Annunzios sista stycke
»Mer än kärleken» iakttaga hur oviljan
mot dettas experimenterande med
nyheter inom teatern steg till frenesi, hur
publiken glömsk af den skyldiga
respekten för en snillrik skriftställare
och en stor litterär gärning tycktes
gripen af ett raseri att slå verket och
diktaren till marken, så hejdlöst att det
verkade patologiskt som
förstöringsvansinne. Och dock låg det i de helvetiska,
sönderslitande hvisslingarna som ett
meddelande om hvar Roms kraft och
hjärta äro att finna: alltjämt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
