Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å började lappen berätta...
Länge sedan, innan du
3 kom hit, länge sedan, innan
du började bygga banan där borta,
in
nan någon främling annat än jägare
nådde oss här, lefde Kumona.
Det var äfven långt innan jag kom
till världen, kanske också före min
faders, Sarri björnjägaren, tid. Hans
namn kanske du har hört? Inte det?
Han tog tjuguåtta björnar med spjut.
Nå, vår berömlighet går inte så långt.
Den håller sig i fjällen.
Kumona var trollkarl. Du tror väl
på trollkarlar? Tror, att somliga män
har större makt än andra, att somliga
män är klokare än andra, att de kan
tyda väder och vin, att de kan göra
sjuka friska och friska sjuka, att de kan
bot för pest, hjärtsjuka och flenår, att
de kan mer än andra.
Kumona var en sådan man. Ingen
minns hur gammal han var. Alla minns
honom som gammal, med långt isgrått
hår och skägg, sådant som dragrenen
bär under buken.
Kumona hade många renar. Ingen
har räknat dem. På sommaren, när
kalfvarna räknas, du vet, märkte alla
lappar alltid några af sina kalfvar med
Kumonas tecken, en ring med ett
oigitizea s GOOGIe
streck, det betydde trolltrumman och
trumpinnen. Har du sett en
trolltrumma? Nejnej! Det har jag. Den får du
aldrig se. Den får aldrig annat än
lappar se.
Så blef Kumona ägare af otaliga
renar. Och lapparna var mäktiga.
Kumona mest. Hans bud lyddes från kust
till fjäll och öfver fjället också, öfver
topparna där borta, ända ut mot hafvet,
dit gudsvägen går.
Lapparna var mäktiga. Vi ägde
stora hjordar, och vid kusterna i väster
och öster bytte vi renkött och hudar,
ripor, vargskinn och björn mot vadmal
och kaffe. Silfver och guld också till
bälten och ringar och skedar. Och stål
till knifvarna. Så gick vi till fjällen
igen.
Kumona var stor. Kumona var
mäktig. En son hade han, en enda, en
rödkindad son, snar att ränna på
skidor. Hvad sonen hette, frågar du? Det
vet jag inte. Det har ingen kommit
ihåg. Man minns bara Kumona. Det
finns bara Kumona och Kumonas son.
Och Kumona höll sonen kär, kärare än
allt.
Kött fanns alltid i våra grytor, och
märgbenen du känner var
hvardagsmat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
