Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N ZRPZSNVZSVANIV
(F EE 3 Y — S
ANA ASS Ar
4
SR OCH ANDRA DAMER.
BERÄTTELSE aF€ ULRIK UHLAND
,
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK Ö&
4
S
NP
(Forts. och slut fr. föreg. häfte.)
Den fattigt uppfostrade, fula men rika och lustiga Ann-Marie Berthelsen från Västervik har efter
sin fars död blifvvt upptagen hos sina enda släktingar konsul Ljungström, som jämte sin familj — den
litet uppkomlingsaktiga frun, de två behagsjuka döttrarna Axelina och Jeanne, den snobbige äldsta sonen
Herbert. som är löjtnant, och den duktige yngre sonen Magnus, som är kontorschef på faderns kontor —
bebor och har sin affär i sitt eget hus vid Skeppsbron i Stockholm. TI huset bo dessutom konsulns
farbror. grosshandlar Ljungström, som grundat affären, och fröken Marianne Bach, konsulns nya
komtorsbiträde. Vi ha i det föregående äfven gjort bekantskap med moster Greta, konsulinnan Ljungströms
syster. som icke stigit högre än till hushållerska åt en gammal revisor, men som visste alltför mycket
om löjtnant Herberts galanta historier, och med firmans kassör Pontus Wennmark, samt varit wvittne
till hur löjtnant Herbert och fröken Axelina i hemlighet och med Wennmarks hjälp skaffa sig
kassaförstärkning ur firmans kassa. Så ha vi äfven fått en liten inblick i de uppträdandes hjärteaffärer, och
sett hur Pontus Wennmark i hemlighet brinner för Axelina medan hon försöker slå an på en kamrat
till löjtnant Herbert, baron Klewe, och hur Magnus, själf tämligen oberörd, är utsatt för den strålande
skönhetens. fröken Irma Salomonsons heta låga. Fröken Salomonson är dotter till den stenrike, men icke
alltför samretsgranne grosshandlar Salomonson, som börjat sin bana i ett klädstånd. Vidare ha vi
vartt med på en middag hos komsul Ljungström. som fru konsulinnan anordnat för att en ung artist,
Anton Byström, skall få tillfälle att i hvardagslifvet studera konsuln, som han skall måla. Emelertid
intresserar sig herr Byström mer för fröken från Västervik, som han finner lustig och originell, och
för fröken Bach. hvars diskreta skönhet han gärna vwill fästa på duken, än för konsul Ljungström.
Detta herr Byströms intresse för fröken från Västervik utvecklar sig först till långa gemensamma
promenader och slutligen därhän att hon sitter modell för honom och att han därunder finner att hon,
om hon bara klädde sig efter sitt utseende, kunde komma att se rätt stilfullt originell ut i stället för
att nu endast verka klumpig. Äfven få vi en inblick i grosshandlar Salomonsons sätt att göra affärer.
Dels låter han sin nevö ingenjör Efraim von Lewen göra en ful konkurs, hvarvid hans föregifne wvän
konsul Ljungström förlorar femtio tusen kronor: dels samlar han alla fordringar på den nästan
ruinerade hufvudmannen för en af Sveriges äldsta ätter, grefve Hogardt, som han sålunda ekomomiskt har
alldeles i sin hand, och erbjuder honom att bli skuldfri samt att dessutom få en miljon om han wvill
gifta sig med hans dotter Irma. Denna,som i hemlighet åhört samtalet mellan fadern och hgärefve
Hegardt, blir utom sig af förbittring mot fadern för hans "affärsspekwation" och beslutar att hämnas och
skaffa sig själf upprättelse. Medan fadern är bortrest skaffar hon sig tillträde till faderns privatkontor
och samlar alla grefve Hogardts skuldpapper samt annullerar och återsänder dem till grefven utan att
fadern får veta något därom. Så långt har berättelsen framskridit då det händer något oförklarligt
Medan Magnus Ljungström är bortrest försvinner ur firmans kassaskåp, som vid tillfället innehåller
fjorton tusen kronor, fyra tusen. Alt tyder på att det antingen är brodern Herbert, som "lånat”,
eller kontorsbiträdet fröken Bach, som tagit dem. Till sin förtviflan — ty Magnus Ljungström har
för hvarje dag blifvit allt mer betagen i Marianne Bach — får Magnus höra att hon, samma dag han
var bortrest, i en närbeläigen bank växlat tusen kronor, och han måste anse detta som ett tydligt beris
på att det är hon som tagit pengarna, och än vissare blir han på detta, då han får veta att Herbert
den fatala natten, när stölden begicks, varit ute på landet på ett slädparti. Slutligen låter Magqnus
henne förstå detta samtidigt som han, öfverväldigad af sina känslor, friar till henne och af denm
förolämpade fröken Bach får en korg — tills vidare.
TJUGUFEMTE KAPITLET. skickat af en hel mängd personer, som
frågat efter honom, med den
förkla
Marianne hade icke haft det ringaste ringen, att hon alls icke visste, när
att göra på hela förmiddagen, ty Mag- han kunde träffas. Hon var alldeles
nus hade icke varit inne. Posten låg ensam på kontoret, ty springpojken
obruten på hans pulpet, och hon hade hade heller inte uppenbarat sig, utan
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
