Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SACHS
Fem tempi i en nigning.
Ur »Toalettgåfva för damer». 1807. . e
skapsdansen i riktning af allt större
jämlikhet. I barocktidens Italien utbildas
danslekar af många slag. Man hvilar sig
från de siratliga bugningarna och de svåra
dansstegen. Man fattar tycke för
kontradansar, ringdansar med kedjemotiv —
»grande chaine», som i nyaste tid. Man
uppfinner »blomsterdansen», i hvilken
alldeles som i en modern kotiljong damen
gör sitt val genom öfverräckande af en
blomma — men en blomma, som hon
kysst.
I hufvudsak var dock sällskapsdansen
i sitt första skede kännetecknad af det
högtidliga upptåget. Nästa skede är en
period för den personliga rörelsekulturen
i speciellaste grad, Frankrike är dess
hemland, »le grand siecle» dess historiska
tid.
sk
Ett i hög grad rikt och förfinande verk
ligger i den nydaning af dansen.som
sextonhundratalets Frankrike utförde. En
kraftig utveckling af proportionssinnet, ett
systematiskt, allt skarpare preciserande af
den rörliga plastiken, de individuella
möjligheternas största utveckling, formandet
af denna fulländade, personliga
skådespelarkonst, allt detta uttördes i feststundens
glans af det franska sambhället. Detta
samhälle kände sin makt öfver Europa,
gin mission att göra arfvet från Italien
till en bindande kultur, kände, att de lagar,
som utgingo från Paris, i århundraden
skulle bli stora världens lagar.
Den allmänna dansen, växel- och
turdansen hade, som förut nämnts,
återvunnit den sympati den en gäng ägt, innan
hofstilen gifvit företrädet åt det ståtligt
dansande ensamma paret. En
internationell strömning införde, jämte de-italienska
promenaddanserna, äfven den spanska
sarabanden, gavotten och menuetten i den
högre societeten; ur dessa framdrogos
några få former, som skarpt afskiljdes från
hvarandra och hvilka tillfredsställde
samtidens behof. På dessa former arbetades
vidare, de stiliserades allt skarpare i
öfverensstämmelse med boftonen, och på så
sätt framgick det stora seklets pardans ur
ringdanserna.
I fro de Sévignés bref spårar man
öfverallt tidens lifliga danslust. Hon
skrifver en gång: »Mitt största bekymmer är,
att du icke kan få se, hur man dansar
bourrée här i trakten. Det är verkligen
förvånande. Bönder och bondkvinnor dansa
den med ett riktigare gehör än du och
med en lätthet. en skicklighet — med ett
ord, jag är förtjust.» Fru de Sévigné är
så förtjust, att hon hvarje kväll betalar
fyra sous till en fiol- och två
tamburinspelare och låter bondfolket dansa för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
