Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 WALBORG
hade gått och lagt sig en kvart öfver
tio !
Hans optimism förnekar sig aldrig,
och den räcker till både i stort och
smått. Jag är öfvertygad om, att den
var likadan redan under hans ungdoms
mörka dagar, när den
kunskapshungrige gossen i förtid måste sluta skolan
för att lyfta ner varupackor från
hyllorna i en lärftskramhandel, eller när
den unge äregirige landsortsaktören,
som drömde om att få spela Franz
Moor, Shylock och Kung Lear, helt
beskedligt fick krypa ner i luckan och
nöja sig med sufflörens mera
anspråkslösa roll. Då liksom sedermera allt
framgent hjälpte hans ljusa syn på
lifvet och hans förmåga att aldrig
misströsta honom segerrikt öfver alla
stötestenar och motgångar. Af sådana har
han ju som andra fått sin beskärda del,
och det har nog mången gång kunnat
se ganska mörkt ut, men då tröstade
han sig med, som han skrifvit i en af
sina dikter, att
”... som alltid i naturen
så i lifvet: efter skuren
kommer sol i kvällens stund.”
Och hans förtröstan har sällan
kommit på skam, ty om också ”skuren”
ibland blef dagsregn, ja, kunde räcka i
både två och tre dagar, så lyste ändå
alltid solen till sist.
Det är helt visst denna hans tro på
solens segrande återkomst så väl i lifvet
som i naturen, som gör, att han så
tålmodigt uthärdar våra regniga
somrar. Sällan hör man honom kinka
öfver för mycken nederbörd,
isynnerhet icke om han kan trösta sig med, att
det ”är bra för skörden”. För denna
har han det mest lifliga och
oegen
HEDBERG
nyttiga intresse liksom för väderleken
i allmänhet, öfver hvilken han för bok
så noggrant, som om han vore
föreståndare för en meteorologisk anstalt.
Men fastän han hvar morgon
samvetsgrant tar reda på, hvarifrån vinden
blåser, så kan han ändå aldrig lära sig
väderstrecken ordentligt — det påstå
åtminstone hans söner.
Vill man riktigt se honom som den
fullblodsoptimist han är, så skall man
se honom i hans lilla trädgårdstäppa
där ute i skärgården — denna täppa
Skärgårdsstugan.
som han älskar så högt, och där han
själf planterat hvartenda strå. Han har
en rörande tro på, att allt skall växa
och blomma och bära frukt och är så
barnsligt stolt öfver hvart enda litet
blad, som slår ut. För honom kan det
ingenstädes finnas vackrare blommor,
rödare vinbär, mer saftiga rädisor.
Och som han knogar och arbetar där
sedan! Han krattar oförtrutet bort
vissna löf, han slåss med ogräset, så att
det värker i den gamla ryggen, och han
blir nästan förargad, när det regnar för
mycket, så att han icke kan få vattna
hvarenda kväll. Men någon riktigt
ratio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
