Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 MARI
The secrets of the sea are his, the mvysteries
Of Ind,
he knows minutely every way in which mankind
has sinned;
he has by heart the lighthips ”twixt the
Good
wins and the Cape,
of the elephant, the ethics of
the ape;
he knows the slang of Silver Street, the horrors
of Lahore,
the man-seal breasts the waves that
buffet LCabrador;
he knows Samoan Stevenson, he knows the yankee
Twain,
Ihe value of Theosophy, of cheek, of m:r Caine;
he knows each fine gradation, ”twixt the General
and the sub.,
the terms employed by Atkins when they sling
him from a pub.;
he knows an Ekka ponys points, the lepers drear
abode,
the seamy side of Simla, the flaring Mile
Endroad,
he knows the Devils tone to souls too pitiful to
damn.
he knows the taste of every regimental mess in
»cham»;
he knows enough to annotate the Bible verse by
verse ...
the language
and hon
Till och med då jag stod i doktor af
Wirséns tambur, t. o. m. då tviflade
jag på det hela. Naturligtvis hade han
förkylt sig på resan och plötsligt fått
intaga sängen för influensa. — Så
slogos salongsdörrarna upp. Jag
jämkade manschetterna och klef på, med
ögonen vildt snurrande i hufvudet på
mig. Riksantikvarien Hildebrands
fylkeskonungsskägg skymtade jag, och
professor Retzius
kompositörchevelyr. Den innerligt älskvärda värdinnan
yttrade några välkomnande ord, medan
jag bugade mig för damerna.
Sedan såg jag upp... Jo, därborta
— — Jag kände mig som en flicka i
åttonde klassen i en småstadspension,
hvilken träffar Arvid Ödman. —
Därborta ... De tjocka, svarta ögonbrynen
MIHI
och mustascherna, de guldbågade
glasögonen. Mannen från djungeln, the
absentminded beggar och
imperialismens apostel. — Dray Wara Yow Dee.
Så lades doktor af Wirséns smala
hand på min axel; och jag föreställdes
för Rudyard Kipling.
”Jaså, mr L., utbrast han med sitt
glada pojkskratt. ”Jaså, ni tror således
att man kan hicka ihjäl sig i Indien.”
Han hade på förmiddagen läst min
Kiplingsfantasi: Ismail-ben-Mahdubs
själfbekännelse, i öfversättning.
Och sedan började han genast
berätta för mig om ”two graves in
Somaliland”. AÄnnu hade jag dock ej
hunnit samla upp mina förlorade
koncepter, hvadan jag inte fattade hvad
det rörde sig om, detta om de båda
grafvarna i Somaliland. Men jag tyckte
det var bittert att inte kunna följa med
hvad han sade. Och inte heller vågade
jag fråga om. Jag fick ett intryck af,
att hans muntliga engelska är nästan
lika oöfversättlig som hans skrifna.
Han är tämligen liten och mycket
spenslig med ytterst små fötter. Hans
evening-dress är alldeles säkert inte
sydd hos Poole, och den hvita
halsduken har glidit ett stycke åt sidan.
Verkar knappast engelsman, snarare
italienare. Detta äfven i själfva
uppträdandet. Inte ett dugg John Bull.
Hade föreställt mig honom stel och
sträf, inbunden och sarkastisk.
Tvärtom är han ytterligt förekommande,
outtröttligt rörlig, spanande,
kunskapssamlande, klarvaken — han går till sängs
kl. tio och stiger upp kl. nio, röker
pipa hela dagarna och jagar för resten
en smula. — Ännu en egendomlighet :
han talar franska, flytande fast med
stark accent. De svartblå, leende,
listiga ögonen bakom de egendomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
