- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
146

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

lig blandning af tilltro, beslutsamhet,
viljekraft, och af en oförklarlig
klentrogenhet. Det är något, som liknar
känslan hos en, hvilken, besluten att
segra, beväpnad kastar sig in i ett
töcken för att där möta fienden. Då
vi tänkte på terrängens karaktär,
årstidens oföränderlighet, maskinens
egenskaper och på våra krafter, kände vi
oss säkra; men när vi i fantasien sågo
den punkt af jorden, vi för tillfället
intogo, och kallade dessa områden vid

PRINS BORGHESES AUTOMOBILFAÄRD

grå kupol betäckt af filt utgör de
asiatiska nomadernas, kirgisernas,
turkomanernas boning, af samma slag vid
Arals, Irtischs och Tolas stränder,
hvilket är nog för att ensamt intyga
frändskapen mellan alla folkstammar i
Central-Asien, deras härstamning från
den. stora mongoliska rasen. Jag såg
till och med jurt på den ryska slätten
vid Mukden.

Klockan tolf kunde vi tro oss
faktiskt ha kommit in i öknen. Vi färdades



I närheten af Hsing-wa-fu, vid början af resan, den bästa vägen.

deras namn, då vacklade vår visshet.
Det föreföll oss, som om problemet
förlorat sin tekniska enkelhet, som om
oberäkneliga element kommit till; vi
voro underkastade Asiens mystiska och
fruktansvärda förtrollning. Öknen
antog en personlig gestalt för vår tanke;
denna människans förfärliga
motståndare, denna karavankrossare, denna
fruktade dödsgud, den skulle sätta sig
till motvärn; vi tänkte på honom som
på en okuflig makt. Själfva ordet:
Öknen — öfverväldigade oss.

Vi sågo då och då ett jurt, lågt
och rundt, likt en bikupa. Denna lilla


genom nästan alldeles ofruktbara
regioner. Marken bar en rödaktig färg
och var kuperad, ofta med så tvära
kurvor, att fursten måste vara ytterst
uppmärksam, för att vi inte hastigt
skulle stjälpa mot markens ojämnheter,
då maskinen skulle gått sönder. Hvarje
minskning i hastigheten ökade vår
känsla af hettan. Vi voro utmattade
bedöfvade af solen och ljuset. Vi
började ångra, att vi lämnat i sticket vårt
tälttak.

Långt, långt bort kunde vi, bäst det
var, urskilja en mörk punkt, som
tycktes vara en hydda. Punkten sträckte ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free