Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
fyra minuter längre än stjärndygnen,
alldenstund 366 stycken af de senare
motsvara 365 af de förra. Men
soldygnen äro sinsemellan af ganska
olika längd, och det af två skäl. Ty
dels är jordbanan ej cirkelformig,
utan en ellips och således solens
skenbara rörelsehastighet beroende af
dess växlande afstånd; dels är
jordaxeln som bekant ej vinkelrät mot
banplanet, hvaraf ännu en
oregelbundenhet uppstår i solens rörelse på
himlahvalfvet. Till bruk i det
borger
ANSGAR ROTH
I forntiden måste man på grund
af tidmätarnas ofullkomlighet nöja sig
med ungefärliga tidsbestämningar. Så
tala romarne om ante lucem (kl. 6 på
morgonen), diluculum (kl. 38), mane
(9), ad meridiem (311 f. m.) o. s. v.
Det första soluret i Grekland
konstruerade Meton 434 f. Kr., men först
omkr. 300 kom ett dylikt till Rom,
hvilket till på köpet ej var rätt
afpassadt för dess horisont. Och före
denna tid lär dygnets indelning i
timmar ha varit en okänd konst vid
Tibern. Att i Judeen funnos solvisare
redan på konung Hiskias tid (709 f.
Transportabla solur från sextonde århundradet.
hvars längd sammanfaller med det
verkliga, det sanna soldygnets endast
fyra gånger årligen, men i regeln
afviker därifrån med ett belopp
(tidsekvationen) af högst 16 minuter. Medeltid
har af astronomerna varit känd och
använd under mer än två sekel, de
offentliga uren följa den sedan början
af 1800-talet. Då solen står i söder
om en viss ort, är där sann middag,
men denna sammanfaller således
endast undantagsvis med dess
medeltidsmiddag. Sann soltid är den, som
en rätt konstruerad solvisare utvisar,
medan medelsoltid (och stjärntid) blott
med mekaniska urverk kan återges.”
Kr.) lära vi af andra konungabokens
tjugonde kapitel, där ett för den tiden
öfvernaturligt konststycke beskrifves,
som profeten Esaias företog med Ahas”
«säjares. Vattenur begagnade
assyrierna omkr. år 600 f. Kr. Dessa
fullkomnades i senare tider högst
väsentligt och försågos t. o. m. med urtafla
och visare. Pompejus uppställde i
Pontus ett dylikt ur af guld, inlagdt
med ädelstenar. Tidmätare med
vikter uppfunnos först under medeltiden.
De första pendeluren konstruerades
omkring midten af sjuttonde
århundradet, fjäderuren äro cirka hundra
år äldre.
” Approximativt kan ock medelsoltid återges på en solvisare (jfr fig. sid. 165).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
