Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
egyptiska vandringsår om 365 dagar,
stort anseende. Namnet kommer af
Hundstjärnan, Sirius eller Sothis,
från hvars uppgång på den första dagen
i månaden Thot egypterna räknade
sitt års början. Begynnelsen af en
dylik period, hvarvid ju också det
nationella året sammanföll med årstidernas
rätta ordning, firades under stora
högtidligheter och religiösa ceremonier,
ägnade fågeln Fenix, som då troddes
återuppvakna ur sin tusenåriga sömn.
Med eera åsyftar man årens
beräkning från någon viss bestämd
utgångspunkt. Sådana finnas i tallös
mängd, då hvarje folk gemenligen
hade sitt eget sätt att räkna tiden på.
Naturligast vore väl att räkna från
världens skapelse, som också för
sådant ändamål blifvit hundrafaldigt och
med lika många olika resultat
utkalkylerad. Den oss närmast belägna
epoken för denna märkvärdiga tilldragelse
torde vara år 3483 f. Kr., den
fjärmaste år 6984, bortsedt från
egypternas och asiaternas ännu långt äldre
kronologiska spekulationer. Mest
bekant är den Byzantinska ceran,
som användes i Ryssland intill 1700
och ännu delvis är i bruk i Grekland.
Denna börjar med 5508 f. Kr.
Judarna förlägga skapelsen till den 6
oktober 3761 f. Kr., hvarifrån deras
datering således räknas. —
Nabonassars era, som begynner med den
babylonske konungens tronbestigning
år 747 f. Kr., är af stor kronologisk
vikt. Den Seleucidiska &ran var i
Orienten vidt utbredd. Judarna
använde den under 400 år, och hos
araberna är den än i dag gällande.
Muhameds anhängare räkna eljest från
Hegira, den store profetens flykt till
Medina, som de felaktigt fastställt
till den 15 (eller 16) juli 622 e. Kr.
Då de dessutom i likhet med judarna
ANSGAR ROTH
räkna rena månår, vandrar deras
nyårsdag oafbrutet baklänges och deras
år bli cirka 11 dagar kortare än våra.
En hundraårig turk är därför efter
kristen beräkning blott 97 år och
någon dag gammal. Antikens greker
mätte tiden i Olympiader, de
olympiska spelens perioder, hvilka enligt
Thukydides” uppgift gingo af stapeln
regelbundet hvart fjärde år alltsedan
776 f. Kr. Romarna åter räknade
som bekant från sin stads
grundläggning år 753 f. Kr. (enligt Varro’s
räkning, som är mest känd). Denna &era
var i bruk ända till år 1285 ab Urbe
condita, då på munken Dionysius
Exiguus förslag den kristna ceran
infördes, till en början i Italien och
sedan småningom äfven i det öfriga
Occidenten. Åren räknas (i historiska
data) positiva åt bägge hållen från
epoken, Jesu födelse, med uteslutande
af år 0. Emedan detta räknesätt är
rätt opraktiskt, därest det gäller att
bestämma intervall mellan vidt skilda
tilldragelser, har man äfven infört den
s. k. julianska perioden med början
år 4713 f. Kr.
Dionysius misstog sig dock tyvärr
i sin bestämning, och vår tidräkning
daterar sig i verkligheten ej från
Frälsarens födelse eller hans omskärelse,
än mindre från hans
mandomsanammelse (ab incarnatione Christi), som
termen ursprungligen löd. Jesus
föddes, såsom många vittnesbörd
samstämmigt bevisa, mot slutet af år 749
efter Roms grundläggning och dog
36 år senare (år 33). År 1908 är i
själfva verket år 1912 efter Kristi
födelse.
I fråga om årets början rådde länge
stridiga meningar. Enligt den
Pisanska räkningen, så kallad emedan den
användes i Pisa ända så sent som
1745, firades nyår 25 mars, vid
ärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
