Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
varat sin karaktär af helig handling,
och när jag frågade hvad man sjöng för
en sång, fick jag till svar : en tragodia.
Äfven i Aten kan man ibland träffa
på företeelser som tyckas intyga att
mänskligheten icke alltför mycket
förändrats sedan antikens dagar och som
trotsa allt bättre vetande om
rasblandningar och tidens tand. När man
promenerar från Vindarnas torn nedåt
Eolus gata med dess vimmel af
människor som köpslå vid de små butikerna
Atensk gatuförsäljare.
med deras utbredda varor, möter man
understundom en man som tycks vara
klippt ur antiken.
Jag vet ej om hans blod är rent,
men skulle förmoda motsatsen, ifall
han öfver hufvud har något blod. Han
vandrade fordom omkring i Aten och
Alexandria som gatusångare och
vattenförsäljare och han gör så ännu i dag,
ehuru han med tidens förändring äfven
gripit till nya yrken. Så har han
dragit nytta af den härliga uppfinning, som
bäst stämde med hans ideal af lättja
HARALD BRISING
och hans musikaliska anlag, nämligen
positivet. Men dessutom är han
skoputsare eller fruktmånglare eller
vandrar omkring på gatorna med en skock
getter i hälarna utgörande hans
lefvande mjölkmagasin. I alla fall är han
lätt igenkännlig efter sina skickligt
modellerade porträtt, hvilka togos för ett
par tusen år sedan och omsorgsfullt
förvaras under glas i Atens museum.
Dessa atenska gatutyper äro minst
lika intressanta som de berömda
parisiska. Tidigt på morgonen väcka de
det sofvande Aten med sina
fruktansvärda skrik. Somliga hafva ett hest och
jämmerligt läte som en klagande
pingvin, andra äro igenkänliga på ett
lättjefullt snörflande med slappt hängande
gomsegel, och åter andra ryta som
dombasunen. Det är ingen möjlighet
att sofva när konserten börjar:
””Tomåhtes, potåthes,
koloky-thåhkia, viséhlia, phasöélia, angou-råh-kia !
Och när man yrvaken ringer på
klockan, och den skönlockige
uppassaren inträder med ett kalimera, kyrie
(goddag, herre) och ett nummer af
Akropolis, vet man först icke riktigt,
om man är en modern resenär eller en
grekisk epheb, som går att studera i
Stoa.
Antik och renässans, medeltid och
modern tid hafva gått som stormar
öfver ett haf, men när de försvunnit
är vattnet lika lugnt, endast här och
hvar litet mera grumladt. Hvad bryr sig
getherden eller tiggaren om
världshistorien, blott han får sofva i solen och
slippa svälta. Alla kulturepoker äro
som färglager på en gammal afgudabild.
och när man skrapar på färgen, träffar
man Pan själf, den ludne. Men det är
endast barbaren som älskar att skrapa
på konstverk; det är bättre att glädja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
