Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLÄGER I ÖDEMARKEN
måste foga sig i omständigheterna.
Njutningen af högfjällens mäktiga prakt i
vinterns snöskrud och glänsande fagra
färgdagrar är ju förenad med att man far illa
och sliter ondt.
Härmed får läsaren likväl ej tro, att
alla nätter i fjällstugorna äro så svåra och
vidriga, som de omtalade. Under kalla,
lugna vinternätter äro en del hyddor ganska
goda tillflyktsorter. Man lär sig så lätt
att älska dem och därmed det friska
vinterlifvet på skidor på högfjället, och
man gömmer minnet af hyddorna i
tacksam hågkomst, såsom hade man där
tillbringat en högtid.
En högtidskväll af antydt slag har jag
tillbringat i hyddan vid Helagsfjällets
norra fot natten mellan den 5—6 januari
1906. Fjällberg och jag hade då kommit
från Ljungdalen och ämnade oss direkt
till Enafors. Skidfärden företogs under de
lyckligaste förhållanden och i ett glänsande
väder. Nyckeln till stugan hade vi fått
af Persson Lidberg i Ljungdalen. Hyddan
var nådd vid 3-tiden på middagen under
den skönaste »alpenglähn» på kringliggande
berg. Sedan vi skottat undan de väldiga
snödrifvor, som tornat upp sig kring
stugan, gjorde vi det riktigt angenämt för
oss. Rikligt med bränsle fanns förvaradt
i vedboden, dit vi också hade nyckeln,
och i sofrummet funnos då madrasser och
filtar, hvilka varit inlåsta vid mina
föregående skidbesök. I kammaren fick man
upp en dräglig temperatur genom fitig
eldning — smältvattnet frös icke under
natten — och det var så lugnt i luften,
att man långa stunder kunde stå stilla i
det fria och beundra Helagsstötens kolsvarta,
imponerande vägg i det härliga mänskenet.
I lugn och ro och värme lagade vi till
en präktig middag, sådan som man
egentligen borde ha kunnat få hvarje dag,
om man endast hade tillgång till goda
hyddor. Det var sannerligen intet
hvar
221
dagligt för oss, att snyggt och trefligt få
duka fram allt hvad man hade med sig
af godsaker på bordet och att få spisa
lugnt och långsamt, utan rädsla för att
förfrysa fötterna eller behöfva värma
händerna vid en flammande eld. En sådan
kväll som den i Helagshyddan hade något
öfver sig af den genomtrefnad och
angenäma stämning, som man gärna förbinder
vid tanken på fjällstugan kvällsdags. Utan
fara kunde man ostördt njuta af den starka
och djupt kända stämning, som högfjällets
isiga toppar och branter alltid påtvingar
skidlöparen. Ty om för någon den satsen
innebär sanning, att när tröttheten börjar,
Helagshyddan,
försvinner nöjet, så är det för skidlöparen
i fjället.
Denna kväll blef för öfrigt den enda
för mig, då jag under tillfredsställande
omständigheter — d. v. s. bekvämt
liggande utgångspunkt — kunde företaga en
månskensbestigning. Man kan ju utsätta
sig nästan för hvad som helst, när man
vet, att man vid färdens afslutning har
varm mat, filtar och ett varmt krypin att
få skydd uti, och sällan” har jag så klart
uppfattat dessa små hyddors välsignade
mission som denna gång. Helagshyddan
är också fullt lika god som åtskilliga af
de högt belägna, berömda skyddsstugorna
i Alperna.
—0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
