Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PAÅ. SJÖBERGA
april. Få vi räkna på friherrinnans
protektion vid festligheten ?”
Friherrinnan såg under ett
ögonblick inte vidare förtjust ut, men så
sade hon älskvärdt:
”Ja, om det kan göra patron någon
glädje, så gärna.”
”Glädje, bästa friherrinnan? Både
glädje och ära.” Patronens röst blef
plötsligt mild och nästan predikande.
”Och så exemplet, ser friherrinnan,
exemplet för folket. Friherrinnan
förstår säkert, hur nyttigt det är för de
af ringare villkor — som det heter
— att se en person af friherrinnans
rang —"”
Hvad patronen ville säga, blef inte
fullbordadt, ty ett besynnerligt ljud
afbröt honom. Det var ett ordentligt och
ihållande gallskrik, som tycktes komma
från öfre förstugan.
235
”Hvad i alla tider ?”
Gamle baron Sjöfelt stod med ens
midt på golfvet. Den tända cigarren
föll ur hans hand ned på den dyrbara
mattan, men han märkte det inte. Han
hade plötsligt blifvit blek.
”Hvad kunde det vara?” sade fru
Altberger frågande. Hon såg från den
ena till den andra, men ingen svarade.
Plötsligt öppnades dörren, som ledde
från matsalen till salongen. Det var
Jakobsson, som kom in. Han föreföll
en hårsmån bragt ur fattningen.
”Snälla Jakobsson, hvad är det?”
frågade friherrinnan. Hon hade rest
sig upp, och hon talade nervöst.
”Hvem var det, som skrek så
förfärligt?”
”Det var fröken Lilly. Fröken
Altberger påstår, att fröken Lilly har sett
spöket. ”
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
