Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 HENRY v.
också något i min uppsyn, och att
jag också envisas att tala oklanderlig
amerikanska till honom, som gör att
jag kommit på en <cquare« fot med
honom. Nu går han förbi min granne
till höger. Den tar i så det surrar
om det och tittar på basen, som ger
honom en onådig blick, liksom för att
visa mig hvilken djädrans karl han är.
Min granne tittar sig försiktigt
omkring. Ingen bas i sikte. «<Veel,
how do ju lajk it här? E du svensk?
Han ser beskyddande och nedlåtande
på en stackars gröngöling som inte
bott i könntrytt i 5 år som han själf.
Han är slätrakad och har långt,
lingult hår och gör ett så snällt och
beskedligt intryck. Framför mig
kommer med ens bilden af en cow boy,
en «<Roaring Bill, bergens fasax<, eller
en mager och senig amerikan från
Västern, med stålgrå ögon och
stripigt hår, och så denna ynkliga figur,
som inte kan räta ut en spik en
gång, utan bara säga, att <gamla
Sweden e no good.«
Nå, det blåser till middag, och
vi sätta oss på bänkar och gjutgods
med våra torra och tråkiga smörgåsar
af en smaklös och tröttsam brödsort,
och den oundvikliga äppel- eller
plommonpajen.
Charley, basen, är speciell vän
med mr Morfet, <«<floorbasen«<, med
hvilken han gör sällskap ut.
«Veel, landsman, tycker du det
e allright här? De e ett good shop,
hva? Hva får du betalt? Charley
sa inte det? Jag har 20 cents« —
och den som talat till mig blickar
omkring sig i medvetandet om, att
det är inte många svenskar här på
«flooret< som ha 20 cents i timmen.
På en bänk sitter en grupp
svenskar och betrakta nykomlingen.
Ryktet har gått i gänget, att han talar på
KRAEMER
ett annat sätt och är från en annan
samhällsklass än de själfva. Nej, du,
här i könntrytt äro alla lika, och här
ska du få se på f-n. Man börjar
tala om hur dåligt det är i Sverige,
med tydlig adress till mig. De sitta
och hacka öfver alla de gammaldags
förhållandena i Sverige, öfver de dryga
hyrorna 0o. s. v., och i allt detta kunna
de nog ha rätt. Men då jag häller
med dem bli de litet snopna, och
börja sedan öfvergå till mera
intressanta saker. De ha talat om
rangskalan i Sverige. Att människor
skulle stå så högt, att de inte hade
någon rangskala har jag aldrig trott,
och nu kommer det fram hvad deras
är. Den heter timpenningen, deras
värdemätare på folk är hur mycket
man förtjänar, och hur man är klädd,
hur mycket pengar man har. Det
är hvad de tala om på sina lediga
stunder.
Det finns bland dessa svenskar
några få punkter, omkring hvilka
samtalet rör sig: hur var det på
senaste <«picnic’en<, hvad han är för
något och hur mycket han kan
förtjäna, hur mycket man söp senaste
lörda’n och hvar man tillbringade
förliden söndagsnatt.
Nog är det möjligt att
samtalsämnet här hemma på sina ställen
inte är mycket bättre, men här finns
en möjlighet att nå ett högre stadium.
Hvad har Providence och dess
befolkning att bjuda på i detta fall? Det
måste dock framhållas, att svenskarna
i Amerika äro i främmade land, och
att de flesta, trots det de glömma sitt
eget språk i ganska stor grad ibland,
dock sällan tala mer än skaplig god
engelska. Det gäller dock ej dem,
som kommit före sitt sextonde eller
sjuttonde år, ty de lära sig nog
språket fort. De föreläsningar o. dyl.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
