Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 HENRY v.
kvell«. Där fanns det girls, all right.
Damerna i hvita klänningar och
solfjädrar, kavaljererna i lackskor och
dubbelvikta kragar. Och där satt
man hos mrs Swanson och åt glace
och drack kaffe, tråkigt och
konventionellt. Man har fått en social
ställning att vårda, det går inte längre an
att svänga om som man gjorde på
logarna i det gamla landet, tycker
nå’n det. Allt manfolket har i grund
och botten samma snitt på sina kläder
och verka så till den grad lika och
enformigt, att man blir ledsen af att
se dem. Flickorna göra
ansträngningar för att vara <ladys«, och
därigenom bli de — om de visste, hur
tråkiga och tarfliga de verka genom
detta antagna sätt och detta gamla
vanliga, att efter en 4—5 års vistelse
i landet ha glömt bort sitt
modersmål för ett språk, som alls inte
vinner på att talas af personer, som inte
kunna tala sitt modersmål vackert ens.
Man sitter i <palorn«<, d. v. s.
förmaket, på gungstolar af samma
mönster och modell i hela landet, man
är stel och tager efter hvad man sett
i spårvagnarna o. s. v. Det hela
verkar så gränslöst trist och fånigt. De
flesta svensk-amerikaner ha öfvergifvit
de svenska danserna för att upptaga
de amerikanska, som gå efter släpiga
kringgångsmelodier.
Men allt detta tycker inte min vän
till höger, mr Johnson. Han tycker
det är all right och fint, han, och det
tycka de andra med. De stå vid
bänkarna och arbeta utan en minuts
uppehåll. Kunna de komma åt, så
taga de sig ett andrum, och det unnar
man dem gärna, ty här få de
sannerligen göra mer än rätt för sig. Nu har
det gått «stuck< för kamraten till
vänster. Han skulle draga i en tre
kvartstums tapp, och den har fastnat.
KRAEMER
En mekaniker skulle aldrig gå efter
basen, utan han skulle söka reda sig
själf. Men det är inte metoden på
Brown and Sharpe. Där hyr man
afsiktligen oskickligt folk för att kunna
få dem så billigt som möjligt, men
fulländar i stället arbetsmetoderna så,
att det utaf ett förut svårt arbete
uppstår en mängd enkla operationer,
hvilkas utförande inte tager mer än
någon vecka möjligen i anspråk för att
inläras. Mekanikern till vänster
måste alltså gå efter basen. Basen
kommer, tager fatt i svängjärnet och
vrider rundt — pang! Där gick
tappen. I stället för att knacka litet på
tappen och taga den med lämpor,
bröt Charley af den. Charley var
således inte heller någon god
mekaniker och det visade sig snart, att
det hela gick sin gilla gång ändå, vare
sig det fanns skickliga arbetare eller
ej. Detta är finessen i
specialiseringsmetoden, att reducera det
individuella mänskliga arbetet till lägsta
möjliga nivå. Ju mera maskinarbete,
desto mera noggrant och billigt blir
arbetet. Men läsaren har nog
tröttnat på Charleys gäng, och vi öfvergå
därför till fräsmaskinernas afdelning.
Jag hade aldrig fräst i hela mitt
lifj men det lärde man sig snart.
Här står en ung svensk vid en
maskin. Bredvid sig har han en väldig
stapel stålbitar, alla lika tjocka och
af samma storlek. Det är
råmaterialet till mikrometrar, instrument, med
hvilka man kan mäta en 160:de dels
millimeter. Ynglingen, knappt sjutton
år och ännu lärling, d. v. s. med en
4—5 dollars i veckan, utför tvenne
operationer till detta fina instrument.
Han tager en stålbit och klämmer
med en skruf fast den i en för
ändamålet särskildt gjord ränna, så att
hvarje bit alltid kommer i precis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
