Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Fig. 14.
att hela foten skulle vara i minimal skala.
Detta var minst lika viktigt som
proportionerna, och för att till den korta, raka sulan
få något så när passande bredd, eller
rättare sagdt smalhet, till den
diminutiva längden, fick man klämma åt foten
rätt duktigt. På den tiden var en fin
sko alltid synonym med en obekväm sko.
Det egentliga nedtrampningsstället var där
sulan var bredast och därifrån och framåt
var den svängd något uppåt, sä att tån
alls icke låg utmed marken. Stackars
modelejoninnor på 70- och 80 talet!
Då var modet i alla fall bra mycket
bättre eller vackrare under den tid då
kejsarinnan Eugenie var envåldshärskarinna
i dettas efemära rike. Fig. 14 visar en
kuriös känga af svart siden från den tiden,
med tvärhuggen, lackskodd tå och
snörning nästan helt ned till denna. Det mera
ovanliga ligger i den blandning af galosch
och ytterkänga som omsluter dess häl och
fortsätter med en sula under foten för att
omsluta tån, med en i en prydlig
svängning gående lackhylsa. Den finnes till
okular besiktning i ett af Nordiska muséets
skåp, därifrån också de följande skodonen
äro hämtade.
Formen är vårdad och alls icke ful,
den har den kanske en smula onaturliga,
men eget charmanta fasonen från den tiden,
Fig. 15 a.
OM SKODON
som var en följd att trampstället endast
beräknades falla ute i tåspetsen och vid
hälen. Ytterkängan gör att detta i vårt
speciella exemplar af genren icke syns så
tydligt, vinkeln mellan sulan och vristen
skulle egentligen vara nästan utplånad.
Fig. 15 är ett handtverkets och
elegansens mästerverk från omkring 1830.
Det är en balkänga för en herre, med
lackgaloschering och skaft af hudfärgadt
siden med lika resårer, det hela
öfverklädt med en spindelväfstunn svartrandig
silkesstrumpa. Den eleganta kavaljeren
syntes alltså vara klädd i låga, mycket
låga skor, på samma gång som han i
lancieren och polonäsen kunde vara viss
om att skorna icke »glappade».
Vid denna tiden voro klackarna ganska
låga. en reminisens från empirens absolut
oklackade toffel.
Fig. 16. Det är rent underbart att
en sko kan vara så liten och obetydlig.
Napoleons och Josephines skodon i Musée
Cluny se ut som de skulle burits af
10års barn.
För att fortsätta »avancementet
baklänges» återfinna vi klacken på den lilla
sidenskon (fig. 17) från omkring år 1795.
Dess form är ju ganska naturlig, den
börjar långt inne under foten som en smal
aning. För resten är den mycket prydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
