Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sfosaa
ts
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
ELLER FAMILJENS SPÖKE,
BERÄTTELSE ar ULRIK UHLAND
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Pilqvisten heter hvarken Pilqvist — det är endast unge baron Sjöfelts namn på alla oadliga —
eller fröken Ekström utan Gertrud Sjöfelt, men hon har funnit med sina intressen [örenligt att under
namn af fröken Ekström anta platsen som sällskapsdam åt gamla friherrinnan Sjöfelt på Sjöberga.
Sjöberga är ett urgammalt herresäte, nu i baron Nils Sjöfelts ägo och han bebor det tillsammans med
svn mor och sina båda barn Patrik och Lilly samt ett gammalt familjespöke. Föregående kapitel slutar
med att fröken Lilly till sin oerhörda förskräckelse tror sig se detta spöke, då hon på grund af ett vad
vågar sig upp i den mörka östra korridoren, där spökrummet ligger.
FJÄRDE KAPITLET.
Pilqvisten reste sig upp. Det
hängde en del taflor på väggarna, som
hon alltid kunde inspektera, medan
hon väntade på, att hushållerskan skulle
komma. Hon gick fram och tittade på
dem. Det var mest mycket gamla
taflor, oljemålningar och färgade
litografier och så några miniatyrporträtt.
Öfver den gamla sekretären på
långväggen hängde tre sådana. I midten
var det porträttet af en ung, blond man
i svart rock och nedvikt linnekrage af
adertonhundrafemtiotalets mod, och på
hvardera sidan om honom hängde ett
damporträtt. Den ena af damerna var
mörk, den andra ljus. Båda voro
mycket vackra. Pilqvisten såg på dem
länge, som om hon inte kunnat ta
ögonen ifrån dem, men till sist lutade
hon sig öfver sekretärklaffen och vände
hela sin uppmärksamhet på porträttet
af den unge, blonde mannen. Han var
verkligen vacker. Hur gammal kunde
han vara? Tjugu år? Kanhända
tjuguett ?
Pilqvisten studerade porträttet med
en ihärdighet, som skulle låtit baron
Patrik förmoda, att hon liksom
sällskapsfröknar i allmänhet hade
oresonligt lätt att bli kär. Och det hade han
alltid tyckt vara underklassigt.
Plötsligt spratt hon till. Det kom
någon i förstugan utanför
sängkammardörren. Hon flög bort från sekretären,
och när hushållerskan kom in, satt hon
på taburetten precis som förut. Ett
sådant sätt skulle baronen tyckt vara
ändå mera underklassigt.
Fina hade mycket brådtom.
”Fröken sitter här och har
långsamt, ”” sade hon brådskande, men
fryntligt. ”Se, vi ha så mycket att
göra i dag. Vi ha främmande till
middagen. Och i morgon är det jaktparti
på Brogård, så man måste ställa i
ordning en sådan faslig massa med
saker.”
Hon gick fram och rörde om i
brasan. ”Nu ska jag visa fröken hennes
rum, om fröken bara följer med. Det
är ju Ekström, fröken heter?”
”Ekström? Ja.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
