Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
köket.” Han lade de bägge korsen
bredvid hvarandra i sin afviga hand
och studerade dem uppmärksamt. ”Jag
kan slå mig i backen på, att det här
verkligen är maken.’”
”Men nog är det väl hemskt att
ingen har hittat det förut, utan just i
kväll. Lilly hade dragit lakanet ända
upp öfver näsan och tittade öfver
kanten skyggt på korsen.
”Det hemska är väl, att de inte
kom bort bägge två och det ordentligt.”
Patrik lade dem med de platta
baksidorna mot hvarannan och stoppade
dem bägge två i västfickan. ”Men nu
skall du vara snäll och inte tala om
det här för Fina. Låt henne spå sig
till sitt vetande. Man skall inte låta
folk få saker och ting för lätt, för då
börja de, som Broström säger, att
yfvas. Och Jakobsson kan du låta lefva
i den tron, att det var ditt kors, som
vi hittade. Lofva mig det nu.”
"Ja, det kan jag väl göra,” sade
Lilly tveksamt. ”Men hvarför det?
Är det någonting särskildt?’”
”"Nej, men det är ju onödigt, att
du ger jungfrurna för mycket att
grubbla öfver. Piggrubbel är aldrig
bra. Och nu skall du sofva. Godnatt
med dig, stackars unge.” Han
klappade Lilly på hufvudet, vänligt och
broderligt. ”För resten tycker jag, du
skulle kamma dig, när du går och
lägger dig. Du ser ut som en råtthund.’”
”’Ja, det brukar jag väl. Men man
kan väl inte tänka på kamning, när det
händer sådana rysligheter.”
"Hvarför det? Inte skall man låta
spöken bestämma toaletten.’”’
Patrik stod kvar utanför dörren,
medan Lilly noga låste igen den efter
honom.
,
315
När hon hade kommit in till sig,
tände hon inte lampan på några
minuter. Hennes ögon hade genom
vandringen i den skumma korridoren vant
sig vid mörkret, och hon gick utan att
stöta emot någonting fram till fönstret.
Ute var det naturligtvis lika svart som
inne, men det var nu en af hennes
” vanor att stå och titta ut genom fönstret
om kvällarna.
Och det var verkligen hvilsamt att
stå och hänga vid ett fönster, om man
också ingenting såg. För resten var
inte mörkret så svart. Medan hon
tittade ned, tyckte hon, att det kom som
en aning om ljussken i luften. Det var
väl all snön där nere på marken, som
gaf ifrån sig en svag reflex af sin egen
färg. Det var heller inte alldeles mörkt
i slottsbyggningens midtparti. Det
brann ljus i hallen, fast alla andra
fönster i första våningen lågo i djupt
mörker. I andra våningen, i jämnhöjd med
hennes eget rum, var ett fönster
upplyst. Hon såg, att det brann en lampa
bakom en skär skärm eller gardin.
Det var säkert fröken Lillys rum.
Friherrinnan hade ju sagt, att hon hade
blifvit så skrämd, så att hon var
alldeles ifrån sig. Säkert tordes hon inte
sofva utan ljus.
Plötsligt spratt Pilqvisten till, där
hon stod. Hon drog ett djupt andetag
och stirrade rakt ut genom
fönsterrutan. Var det för att hon sett
ljusskenet i slottsbyggnaden, och att
intrycket af lampan bakom den där
gardinen ännu stod för henne och skapade
en synvilla? Hon blundade några
sekunder och såg sedan ut genom
fönstret som förut. Nej, det var ett ljus
hon såg, ett svagt och skimrande ljus.
Och det ljuset brann i spökrummet.
(Forts.)
- —0<308 »0 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
