Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
F RT
Validehbron.
: idéer och förbättringar, all
väster
ländsk oro, växlande åsikter och
hetsande tankar stanna på andra sidan
bron. Vi förnimma blott däraf som
ett oredigt sorl, hvilket ej kan väcka
oss ur våra drömmar.
Men öfver Validehbron mötas hvar
dag två folkströmmar — den från
Europa och den från Asien. Och
därför är Validehbron en bild i smått
af Konstantinopels hela nationsrika
blandningsstad.
«Keupru« kalla vi orientaler den,
när vi tala därom. Det är rätt och
slätt bron. Ty vi veta ej af någon
annan än detta klagande, vaggande
vidunder, som om natten
hemlighetsfullt klyfver sig i tvenne hälfter och
lämnar oss på andra sidan.
Det finnes människor, ja, hela
familjer, som framlefva hela sitt lif här
på dess fårade och nötta bräder. Det
är först och främst tiggarna och så
alla de mångfaldiga handlandena, som
dag efter dag slå upp sina små
rörliga butiker här ute.
Det är ett lyckligt lif att vara
tiggare här på «<Keuprus.
Bara sitta timme efter timme och
ständigt känna brons mjuka vaggning
under sig, söfvande in till drömfylld
dvala — — bara stirra mot
himmelens blå och vattnets blå och bada i
sol — — bara hålla handen öppen
utan att göra ens en gest för att
begära, blott taga emot den gifna
gåfvan. Ty i Orienten är det ingen
skam att vara tiggare. Han begär
intet af oss. Han blott delar vårt
goda. Och tager emot den delen,
som är hans.
Det är små tiggarbarn, som växa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
