Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
Första r—n (som ej tagit sin blick
från Tänkaren):
”Det syns på era armar och ben,
att ni är barn af en tid, som funnit
massornas poesi.”
Tänkaren:
”Förbannelse öfver min biceps,
som ger mig denna folkliga
anstrykning! Ni misstar er, mina damer, jag
är snarast aristokrat. Rousseau och jag
komma inte alls öfverens.”
Första r—n:
”Aristokrat, det var ju en
beröringspunkt. Slå er ned så få vi talas
vid.”
Tänkaren:
”Mycket gärna, men jag fruktar,
att det ej finns någon stol som håller.”
Andra r—n (gör en min åt systern,
som ser ut att vilja inleda kurtis med
Tänkaren) :
”Jag tycker sannerligen, ni borde
vara nöjd med att stå framför
Panthéon, min herre... Vi äro mycket
missbelåtna. Vi kunna inte alls finna
oss i att vara så här undanställda på
ett museum. L’ancien régime, det var
dock det enda verkliga Frankrike...
Imperiet blef ett röfvardrama och
republiken är löjlig ... Vår tid var tapper,
elegant och kvick. Vår tid hade stil,
en ny, ojämförlig, i Frankrike uppväxt
stil, som behärskade hela världen ...
Det är oförskämdt att låta oss
försmäkta i ett museum.’”
Första r—n.
"Jag får migrän för hvar gång jag
tänker på revolutionens dumheter...
Liberté, égalité, fraternité står det
skrifvet med svarta, tunna bokstäfver
tvärs öfver kyrkornas ornament. Man
har dragit omkull kungarna och rest
statyer åt apotekare och ingenjörer.
Hvilket utsökt skämt!”’
SIGFRID SIWERTZ
Tänkaren :
”Jag trifs inte riktigt i Paris heller,
men det är af helt andra skäl. För
mig är Paris inte nog modernt. Jag
är ytterst modern, ser ni. Stelnad,
mäktig lidelse, öfvermänskligt grubbel,
tyngdens ande med oerhörd
ansträngning öfvervunnen, så låter det, mina
damer. Men Paris erkänner inte alls
tyngdens ande, det är ännu alltför lätt
och galant. Ja, det är ju sant, att man
gjort revolutioner här, men inte så som
jag vill. Inga andens revolutioner, inga
långa och djupa strömdrag! Paris är
ett grundt och därför lättrördt vatten.
Häftigt, begränsadt och elegant är
Paris. Jag är ingen parisare. Jag sitter
här som ett undantag ... Hvad tror ni
en skådespelare från Théatre Francais
skulle säga om min pose?..
Ja, ni klagar fåfängt, mina damer.
Paris är konservativt. Ännu har man
sin salong i Louis XIV eller XV, ännu
roar man sig åt Les précieuses och
jublar öfver Sarah i Phedre. På tal
om Sarah Bernhard, så hörde jag en
historia af två passerande studenter
häromdagen. En ung dramatiker hade
arrangerat en Faust, som skulle
spelas på den gudomligas teater. Hon
själf skulle spela Mefistofeles. När det
kom till kritan visade det sig, att
Mefistofeles parti var förhållandevis
alltför obetydligt, hvarför hon bad den
unge dramatikern att skära bort ett
stycke ur Fausts. Den unge
dramatikern klådde sig bakom örat och skar
bort två hundra rader. Det var inte
nog. Då tog den unge dramatikern
tillbaka sin öfversättning och stycket
lades ned. Stackars Gethe!
... Nej, jag är ingen parisare. Vete
Gud om jag inte skulle trifvas bättre
bland germaner?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
