Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
dröm är att en gång få så mycket tid,
att han kan slinka ned åt rue Vivienne
ett tag på förmiddagen och förbereda
något på börsen.
Där går en amerikan i säckvida
kläder och skor af klumpig och barock
elegans. Hans min uttrycker ett visst
motvilligt gillande. Husen kunde ju
vara mycket högre och trafiken
vildare, men det är något annat — en
viss den gamla, historiska världsstadens
patina, som han bär hemlig respekt för
och som plågar honom med en
saknadens udd, när han tänker på sin öde
och dånande hemstad.
Där glider en gammal man in
mellan kaféstolarna. Han är klädd i
paltor, som årens sol och regn gifvit en
vördnadsbjudande mullfärg. Hans
fötter äro omlindade med gråa trasor.
Ögonen speja samlande oroligt, och
slutligen slår han med osviklig säkerhet
spiken i sin käpp i cigarrstumparna,
infångar dem blixtsnabbt en och en .
och linkar vidare, när skörden är
gjord. Det är en klassisk företeelse,
detta gamla, underliga djur som betar
cigarrstumpar och sofver under
broarna.
Så är det en arab från Algeriet,
som slår sig ned bredvid dig och tar
en absint. Hans solbrynta ansiktes
vilda stolthet och den brinnande hvita
burnusen kontrastera sällsamt mot
de bleka, svartklädda herrarna rundt
omkring.
Ständigt rinner strömmen af gåtor,
typer, karrikatyrer och mannequiner
förbi dig.
Här går på sitt pass en kalkhvit,
dödssnörd och <högklackad kokott.
Hennes röda sidenhatt brinner som
en nyutslagen nejlika ... När skall de
SIGFRID SIWERTZ
parisiska damhattarnas
flora finna sin Linné?
En gammal präst i blanksliten
sutan, en man som vill sälja naket, en
man som vill sälja opium !
Där kommer en slusk rusande med
en min, som om världens öde hängde
på hans axlar. Han ropar ut La Presse
med den ödsliga resten af sina lungor.
Man köper den och läser om sista
mordet till sin absint. Man behöfver
aldrig frukta att bli utan. Du ser med
en rysning hur människor tanklöst
mätta sig med andras olyckor, du
känner hur djupt tragisk tidningen är.
Det hjälper inte, att du hört sägas att
många mord rent af äro uppdiktade
och att tidningarna i sensationssyfte
spinna vidare på den sköna och
rysliga legenden om apacherna. Det
ohyggliga står fast, här slukar man sitt
mord som ett slags extra aperitif.
Det stinker af absint, bensin,
pissoarer, parfymer, smuts, öl och tobak.
Stråkarna inifrån kaféet kämpa med
gatubullret, som oupphörligt rifver
sönder melodien ...
Högrest, gråskäggig och till synes
oberörd af allt bullret kommer nu en
gammal schweizare och vill sälja
edelweiss, som han har liggande mellan
pärmarna i sin bibel. Den snöhvita
alpblomman edelweiss, köldens och
den rena luftens blomma midt uppe i
allt detta!
Du förnimmer plötsligt, hvilket
monstrum en storstad är. Du ser
nödvändigheten hetsa och binda dessa
människor, som föda, älska och dö i
sex lager öfver hvarandras hufvud.
Hvad skall det blifva af dem, som
ständigt eggas af det yttre lifvets
oerhörda = förtätning, ytlighetens fräcka
triumf, motsatsernas gnisslande möte.
vidunderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
