Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRAÄANDER
”Hur skulle jag kunna ha det?”
”Med sådana minnen!”
”Hvilka?”
”Ett helt långt äktenskap med allt
som binder två människor samman.”
”"Kanhända. ”
"Tro mig, ni är den enda som kan
rädda Emil, så svårmodig som han
är nu.”
”Om jag också kunde...”
”"Nåväl!”
”Så ville jag inte! Nej, nej, jag
vill inte! Nej!”
”"Hur kan ni hata honom så! Det
är hela två år sedan. Och det var ju
inte han som hade orätt.”
”Jag ville ta lifvet af mig, ser ni,
men han hindrade mig, han tog vapnet
ifrån mig med våld just i den stunden,
då jag hade mod att göra bruk af det.”
”Ar det hämnd?”
”Nej! Han höll mig kvar vid lifvet,
då jag redan stod vid gränsen ... Det
var en grymhet af honom. Jag vill inte
löna ondt med ondt. ”
”Så bitter V”
”Så resignerad, säg hellre.”
”Är det er mening att låta honom
taga sitt lif? Jag ger er mitt ord på
att jag tror det är allvar.”
Det blir tyst några sekunder. Så
kommer det doft och upprördt från
kvinnan.
"Hur har han haft det dessa
två år?”
”Nja, utifrån sedt, bra!
Afunds
värdt bra. Det har bara varit det att
tungsinnet tilltagit.’”
”Är det hennes skuld? Hustruns ?”
”"Knappast. Hon har uppfyllt allt
hvad man begär af en hustru. Hon
tyckes mig bara ha haft ett fel, ett
enda, det att hon ej var ni, fru
Leonore t”
421
”Har han sagt det?”
"Han talar inte mycket.”
”Jag tror att ni är alldeles på
villospår. Mitt välde öfver Emil är
säkert slut, sedan han ej längre kan
högakta mig utan anser mig för en
lögnerska.”
”Hvad har högaktning och dylikt
att betyda, när det finns verklig
lidelse ?”
”Jag teg så länge. Jag var osann,
det kan han aldrig förlåta mig.”
”Det finns så många andra sätt att
tala än genom ord.”
"Men inget bättre!”
”Så vidt jag vet var ni mycket litet
försiktig.’”
”Det tänkte jag inte mycket på att
vara. Men jag gick inte till honom och
förrådde sammanhanget. Jag kunde
det inte. Risken var inte stor. Jag
vantrifdes i hemmet, och jag hade ju
något att lefva af, så att därför var jag
ej bunden af mitt äktenskap. Men jag
kunde inte röja mig för honom, det
bar mig emot. Jag var feg, jag förstår
det inte nu. Nu förefaller det så enkelt
att ha sagt allt. Men jag kunde inte
förmå mig att yppa sammanhanget.”
”Det kan ha berott på att kärleken
alltid är förbunden med en känsla af
-blygsel, ett behof af att dölja sig. Om
ni vore en mindre finkänslig natur,
kunde ni ha sagt brutalt och
osminkadt ifrån: Jag bryr mig inte om dig
längre, jag bryr mig om en annan!
Dessutom ville ni säkert spara honom
i det längsta.”
”Det är sant.”
”Ser ni det. Den ene maken har
ingen rätt att begära en formell
uppsägning af den andra, en sådan är mot
naturen, kärlekens natur!”
”Det är väl för mycket sagdt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
