Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
BERÄTTELSE ar ULRIK UHLAND
(Forts. från föreg. hifte.)
Pilqvisten heter hvarken Pilqvist — det är endast unge baron Sjöfelts namn på alla oadliga —
eller fröken Ekström utan Gertrud Sjöfelt, men hon har funnit med sina intressen 6[örenligt att under
namn af fröken Ekström anta platsen som sällskapsdam åt gamla friherrinnan Sjöfelt på Sjöberga.
Sjöberga är ett urgammalt herresäte, nu i baron Nils Sjöfelts ägo och han bebor det tillsammans med
svn mor och sina båda barn Patrik och Lilly samt ett gammalt familjespöke. Fröken Lilly tror sig till
sin oerhörda förskräckelse ha sett detta spöke, då hon på grund af ett vad vågar sig upp i den mörka
östra korridoren, där spökrummet ligger. Hvad hon sett är emellertid intet annat än den nya
sällskapsdamen i färd med att söka komma wvn i spökrummet. Detta får emellertid ingen annan änä’isaren veta,
ty fröken Ekström har för att icke upptäckas räddat sig in 1 närmaste rum, en skräpkammare. kets
uppträdande förefaller. således icke endast fröken Lilly förskräckligt utan hela familjen Sjöfelt med tjänare
och umgängesvänner finna saken ruskig eller oförklarlig, och än mer mystisk blir den, då baron Patrik,
vid en grundlig
8som det lilla smycke, fröken
SJUNDE KAPITLET.
”Jag vet, förbanne mig — förlåt
uttrycket — inte hvad jag skall tro.’”
Den, som använde detta
kraftuttryck, var patron Broström. Han satt
i sin skrifstol, som han vändt om, så
att han hade ryggen mot fönstret. Det
låg ett villrådigt och ängsligt uttryck
i hans ljusblåa ögon, hvilka följde
baron Sjöfelt, där han vandrade af
och an på golfvet. Baronen hade höga
jaktstöflar på sig, men hans steg blefvo
fullkomligt ljudlösa, tack vare den
tjocka, blommiga mattan, som täckte
hela golfvet i patronens skrifrum. Han
stannade rätt som det var framför den
flammande brasan och höll ett
ögonblick upp foten mot elden.
undersökning, i skräpkammaren finner ett litet kristallkors af precis samma utseende
ly jämt bär i en kedja kring halsen.
”För mig är det också en absolut
gåta.”
”Är baron säker på, att ingen har
varit där inne — i spökrummet?”
Patronen gjorde ett litet uppehåll
framför det sista ordet, som om han
känt obehag att utsäga det.
”Absolut.”
”Ja, men skulle det inte kunna
vara en möjlighet ?”
”Nej, säger jag. Och den saken
kan jag bedöma.” Baronen talade kort
och ganska otåligt. Han såg ut, som
om han hade längtat bort från ämnet,
och plötsligt sade han i en helt annan
ton :
”För resten har jag inte kommit
hit för att tala om spöken. Jag har
kommit hit för att tala om affärer.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
