Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
på morgonen vaknar till en ny dag,
då går Friedrichstrasse till hvila.
Trakten kring Stettiner Bahnhof
är eljes en bland de ruskigaste i Berlin.
Alla = storstadens rofdjursexistenser
lura kring bangårdarna: prostituerade,
kopplare, bondfångare, ficktjufvar,
alfonser. Något byte finna de alltid
i den människoström, som dagligen
flyter till och från Berlin, genom
järnvägsstationerna. Hur mången har inte
här redan vid de första stegen i
Berlin blifvit öfvermannad af länge
slumrade lidelser, gifvit dem lösa
tyglar och uppslukats af
världsstadshvirfveln eller kommit undan men
med en minnesbeta för lifvet! Det
är gifvet att bangårdskvarteret i Berlin
N, som är den mest frånstötande af
Berlins olika stadsdelar, skulle blifva
det värsta, något som emellertid inte
hindrat den välvisa majoriteten inom
Berlins stadsfullmäktige att uppkalla
dessa gator, där tvetydiga hotell
och krogar öfverflöda, efter några
af den tyska litteraturens och
poesiens skäraste namn. Novalis-, Tieck-,
Schlegel-, Eichendorff-strasse heta de.
Men inte ens Henning Berger skulle
här kunna upptäcka något
nyromantik! Det enda skimmer som lyser
på dessa hemska gator, är
«<animierkneipernas« röda lyktor, som hänga
i hvarje knut; där dyrkas Venus och
Bacchus under former, som kanske
äro antika — därför att de stackars
flickor, som där med alla medel
skola förmå kunderna att dricka så
mycket som möjligt, faktiskt äro
värdens och värdinnans viljelösa
slafvar — men som i hvarje fall inte äro
poetiska. Man skall se denna
stadsdel en sommarkväll, då inte ett
luftdrag lindrar hettan och då dagens
damm och dunster stå som ett moln
OTTO JÄRTE
öfver gatan, skymmande himlen, för
att en gång få en föreställning om
hvilka ohyggligheter Berlin rymmer.
OÖfre delen af Friedrichsstrasse
har samma karaktär. Kneiperna ha
blott vuxit ut till stora nattkaféer,
vinstugor och varitéer. Men
publiken är ungefär densamma;
samma förnimmelse af att storstadens
kloaker stigit och öfversvämmat
asfalten. Kring Oranienburger Tor
samlas det berlinska nattlifvets sämsta
element. Och alla de som i
centrum haft en glad kväll ta en
eftersläckare häruppe. Framåt tvåtiden
på natten når denna trafik sin
höjdpunkt, och då kunna scener utspelas,
som trotsa all beskrifning. Poliserna
här måste vara handfasta karlar;
de gå alltid tillsammans i patruller
om två man med de fruktade
browningpistolerna i gula läderbälten om
lifvet.
På andra sidan Spree antar
Friedrichsstrasse med ens en helt annan
karaktär. Då är man inne i centrum
med dess lifligare trafik och trängsel
på trottoarerna. Här blir Berlin
världsstaden. Eleganta restauranger
och stora wienerkaféer härbergera
dygnet om en aldrig sinande ström
af gäster från jordens alla hörn. Men
i grunden är nöjeslifvet af samma art
som uppe vid Oranienburger Tor.
Lasten uppträder blott här
parfymerad och brottet går i cylinder och
blanklädersskor. Men därför blir
allting så mycket dyrare. Ingenstädes
träda heller samhällets sociala
disharmonier så skärande fram som
på en sådan vandring genom det
nattliga Berlins karneval. Inne på
lokalerna frossa halfvärldens damer
och deras kavaljerer af det
yppersta och dyrbaraste i mat och dryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
