Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
historia och med sådant patriotiskt
patos utlagt Hohenzollrarnas
förtjänster om fäderneslandet att hela hans
själslif genomdränkts af chauvinism.
Man ser på honom att hela hans känsla
af sitt personliga värde hvilar på ett
dunkelt medvetande om att han på
något sätt varit med om att timra
det nya tyska riket på Gravelottes
och Sedans slagfält. Det är detta
tyskens försök att öfverallt spela den
«unausstehlichen Kerl<, som just inte
gör honom populär bland Europas
OTTO JÄRTE
förbehålla alla medborgare många af
de fri- och rättigheter, hvilka blifvit
demokratins lifslust i andra länder,
men dock hägnar hela Tysklands
väldiga ekonomiska expansion.
Profiten är det tyska borgerskapet
kärare än politiska lagrar. Tysken
har dessutom en viss motvilja för
offentligheten. Vid sitt «Stammtisch<
om kvällarna i samspråk med vänner
och likasinnade, då ett par sejdlar
bier höjt lifsandarna, kan han nog bli
oppositionell, men det vill han inte
Siegesallée.
öfriga folk. Men det är blott utåt
som tysken sätter på sig den morska
uppsynen. Inåt är samme «alltyskas
läraretyp spak som ett lamm och
håller i alla väder med öfverheten.
Junkrarnas ideal af ett folk, hvars
enda politiska uppgift är «Maul
halten und Steuer zahlen«<, det har breda
lager af tyska medelklassen
förverkligat. Materiellt går det bourgeoisin
så väl i händer, att den tycker att
det är dumt och onödigt att bråka
med en statsmakt, som visserligen
gärna erinra sig följande dag. Denna
politiska benröta hos borgerskapet är
en ärftlig belastning från
dussinstaternas och det furstliga enväldets tid.
Sen dess känner sig den borglige
genomsnittstysken i sitt förhållande
till staten främst som undersåte. Den
atavismen har tyska arbetarklassen
öfvervunnit genom socialdemokratin.
Men det är inte alls besynnerligt att
den Ssitter i så segt. Under den
absoluta furstemaktens tid predikades
bittida och sent för det då i statens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
