Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTURER
betade under förgyllda palmer. Och
storbukiga silfverstånkor trängdes
myndigt bredvid hvarandra på kulfötter och
på deras tunga lock voro infattade
gamla silfvermynt. Och all denna
rikedom fick han fram bara genom att se
på en liten bucklig och nött silfversked,
som hans mor gifvit honom en gång
och som hon berättat hafva tillhört en
dyrbar silfverservis.
En gång gick den förståndige gossen
ut för att promenera. Han hade en
pressad filthatt på hufvudet och käpp
med silfverkrycka i handen. Och just
den dagen bar han för första gången
sin nya guldklocka. Han såg rakt
framför sig såsom den, som ej har något
nytt att se, och han hade rynkor i
pannan såsom den, som funderar, bunden
i andras tankeföljd. Men vid vägkanten
satt den lille gossen med några stenar
och träbitar. Han lekte ”låtsade” och
”hittade på” och allt var underbart och
märkvärdigt.
Den förståndige gossen tog upp sin
klocka och fann att tiden gick långsamt
och att den lilla gossen var dum, som
ej förstod att lägga märke till honom.
Men den lille gossen byggde världens
skönaste slott, planterade en park rundt
om, fällde ned vindbryggan och hissade
sidenflaggor och befallde öfver de
modigaste riddare och såg ej alls
guldklockan, därför att den var alltför tydlig
och påtaglig.
Då började den förståndige gossen
att tala på sitt grammatikaliska vis. Ty
han meddelade gärna sin lärdom åt
andra och hade tidigt utvecklade anlag
att hålla tal.
— — ”Detta ur har jag i dag
erhållit af min fader,” sade han. ”Det är
ett ankarur. Trycker jag på en fjäder,
slår den timmen och minuterna, så att
505
jag, utan att taga fram uret kan blifva
underrättad om, hur långt tiden är
liden. Ty uttrycket — ”hvad är
klockan? — är vilseledande. Då ju urets
mekanik kan ställas fram och åter af
människohand efter behag. Men tiden
är ett allmänt begrepp, som födt
uttrycken — ”närvarande” —
”förfluten — och — tillkommande’. Och
dessa äro äfven tidens trenne
gränslinjer, under hvilka alla människor lyda
och måste uppdela sitt lif — — — —
Hvad är det för träbitar, du håller på
med ?”
”Det. är ej träbitar, ”” sade den lilla
gossen. "”Ser du ej, att det är slottet
Himmelshög ?”
”Det är ju bara en osund saga!
Tror du att man kan peta omkull ett
riktigt slott med en käpp, som jag nu
gör med ditt?” sade den förståndige
gossen.
Och så föll slottet ” Himmelshög ”.
Men den lille gossen tog en käpp och
drog till härnad mot den förståndige
och alla hans gammalmansidéer. Och
när han fått honom att springa, byggde
han upp ett nytt slott, som var ännu
härligare än ”Himmelshög”. — Ty det
förmår den, som skapar en hel saga
af intet.
Så med tiden växte den lilla gossen
upp till en man. Men den förståndige
som var född "”gammal” och aldrig
varit annat än färdig, kunde ej blifva
annat än det han redan var. — Och det
var ju mycket nog.
Hände det sig sålunda, att båda
kommo att lära känna samma vackra
flicka, och var det detta, som gaf
fortsättning åt hela historien.
Han, ”den förståndige”, bjöd den
vackra flickan med sig i sin glänsande,
snabba automobil. Han ville visa henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
