Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SMYCKEN
På senare åren har man mycket börjat
använda cabochon- eller rundslipning till
smaragder och safirer af sekunda kvalitet.
Själfva slipningssättet är betydligt billigare
än facett-slipning, stenens volym minskas
icke så mycket och dess vackra färg
kommer till sin fulla rätt utan att felen
Fig. 10. Brosch af
diamanter från
80talet.
Fig. 9. Brosch af
briljanter och en
stor smaragd.
falla så mycket i ögonen. Dessutom
anses det efter en viss oskrifven etikett för
mera korrekt för en herre att bära
cabochonslipade stenar i nålar, knappar och
dylikt, än facettslipade.
De nu nämnda stenarterna äro de egent
liga och oftast förekommande
ädelstenarnaDessutom finns det några mycket sällan
i handeln förekommande, dessa närstående
mineralier, som väl försvara sin plats som
första rangens ädelstenar, men som dock
icke spela nägon roll vare sig i
marknaden eller i det allmänna medvetandet.
Speciellt kan safiren glädja sig åt en
ganska talrik skara skäligen förnäma
kusiner, men de sakna icke den för förnäma
släktingar så vanliga egenskapen att i
allmähet hålla sig osynliga. Så att med
safir mena vi vanliga dödliga, och äfven
juvelerarne, en klar sten af en ljuflig mild
och djup blå färg!
Öfriga vanliga förekommande halfädla
stenar äro de mångskiftande, mjölkiga
opalerna, som i större stenar af liflig
skiftning i pris kan täfla med de egentliga
ädelstenarna, den ogenomskinliga blå
turkosen som blir grön när den blir mycket
gammal (alldeles en motsats till
människan) den violetta ametysten, hvars
van
531
liga europeiska kvalité är ganska billig,
men som betingar höga pris om den är
den mera i purpur stötande, i orienten
funna arten, turmalinen, som finnes i snart
sagdt alla färger, den mildt blågröna,
bafsvattenlika aqvamarinen, den halmgula
topasen och dess mörkare kusin, röktopasen.
den blågröna krysopasen (icke de vanliga
smaragdgröna, moderna stenarna med detta
namn, de äro endast en färgad agatart),
den röda granaten, och så vidare i all
oändlighet.
På grund af sina höga pris och på
grund af vissa egenskaper hos lifvet och
den mänskliga naturen är det ju en lätt
begriplig sak att ädelstenar skola
förfalskas af hjärtans lust på de platser på vår
sköna jord där varan har åtgång och
förfalskningen på grund af det allmänna
världsvimlet har utsikt att passera för god
vara.
I Paris och London finnas charmanta,
stora butiker, som sälja utsökta och
mycket smakfulla smycken af förfalskade
stenar i omsorgsfullt utförd, äkta fattning.
Ägarna bli rika och kunderna lyckliga
öfver sin stass, som dock visst icke är så
billig, och när alla parter
äro så nöjda kan man
knappast ha hjärta att
klandra trafiken.
För öfrigt har en
finurlig vetenskapsman
och kemist i Paris hittat
på en metod att smälta
ihop dels små hela
rubiner, dels det vid
slip
ningen — affallna rubin- Fig 11. Ring med
å olikfärgade pärlor
stoftet, till nya stora och från Lalique.
präktiga stenar, hvars
härstamning och sammansättning ju är
alldeles äkta, men hvars gnistrande röda
glans har något giftigt i färgen som
kommer alla något förfarna att genast se
skillnaden mellan en sådan rubin
»réconstitué» och en naturlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
