Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PA SJÖBERGA
det för bjällror? Han steg upp och
tittade ut genom fönstret. Jo, det var
Ek. Nedanför trappan stod en liten
elegant kappsläde och väntade, och
bredvid stod en smal, mörk ung man.
Han klatschade liksom otåligt med
piskan och såg uppåt patronens
skrifrumsfönster.
Patronen vinkade åt honom.
Stallpojken August kom just upp öfver
gårdsplanen, och den långe, mörke,
unge mannen kastade åt honom
tömmarna och steg uppför trappan. Han
gick direkt in i patronens skrifrum,
som skildes från förstugan af ett stort
rum, hvilket kallades kontoret.
”Var det något, patron ville?”
Patronen gick ut i kontorsrummet,
och herr Joakim Ek följde efter ut
igen. Han drog sig höfligt åt sidan
för att låta patronen passera dörren
först, men han såg inte precis
ödmjuk ut.
"’Jo, jag ville fråga, om Ek förstår
sig på hästar?”
”Jo, tämligen.”
Herr Ek hade ett kyligt och lugnt
sätt att tala, som passade förunderligt
väl ihop med hans yttre. Patron
Broströms hushållerska tyckte visserligen,
att den nye landtbrukseleven föreföll
litet väl kortfattad, men patronen
uppfattade hans sätt som något på en gång
reellt och underdånigt, verkligen såsom
det anstod en person i Eks ställning.
Patronen hade genast lagt bort ordet
”herr” gentemot Ek, ty han var ju
inte mera än tjugufyra år och hade
själf erkänt, att han ingenting hade.
Hans far hade dessutom bara varit
kontorist.
”"Jo se, jag funderade på att köpa
fyra stycken arbetshästar. Vi få lof
att forcera timmerkörningen på
Lill
537
skogen. Man vet inte, hur länge snön
ligger kvar. Här har jag några
fotografier från Arlunda hästbasar, som
jag fick i morse. Hvad säger Ek om
dem?”
Ek tog korten, som patronen räckte
honom. Han såg på dem ett
ögonblick.
”Åja, de här två se skapliga ut.
Men inte är det värdt att köpa hästar
efter fotografier..’’
”"Nej, det tänker jag naturligtvis
inte. Man är väl inte galen. Men det
roar mig att se dem ändå. Jag tycker
om att se profver och fotografier af
det, som folk annonserar om.
Antagligen far jag dit i nästa vecka. Jag
tänkte ta mig en tripp till Stockholm
på samma gång.
”Jaså.” Eks min blef, egendomligt
nog, en hårsmån mindre stel. ” Och
hur länge tänker patron bli borta?”
”’Jag kan inte säga så precis.
Kanhända en fjorton dagar, det beror på.
Det skall bli en större sammankomst
af trosbröder nästa lördag där, och
jag skulle nästan tro, att det skulle
kännas som en liten saknad för
vännerna, om jag inte kom.”
Patronen fick, medan talade, ett
uttryck af stilla frid, som Fina på
Sjöberga, besynnerligt att förmäla, kallade
mickelaktigt. Herr Joakim Eks smala,
en smula stolta öfverläpp krökte sig
på ett outgrundligt sätt.
"Jaha, ” fortsatte patronen, medan
han lade in fotografierna från
hästbasaren i en portfölj på
kontorspulpeten. ”Jag går väl in och tar på mig
då. Det skall bli mig ett nöje att få
se Ek köra kappsläden. Hvad tycker
Ek om den ryska selen? Piffig,
hvad ?”
”Mycket, ” svarade herr Ek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
