Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PA SJÖBERGA
på ett oförklarligt sätt. Om det inte
helt enkelt var hans sätt att titta på
Lilly. Han tog ju formligen inte sina
himmelsblåa ögon ifrån henne. När
Lilly sträckte ut sin bara, runda arm
för att ge honom en drufklase, han bedt
om, reste Patrik sig och gick ut.
”Hvad tyckte farbror Broström om
musiken ?” frågade Dora för att säga
något.
”Härlig, ”
trycksfullt.
”Visst inte,” sade Lilly. ”Patron
tyckte naturligtvis, att det var
ogudaktigt. ”
”Hur så?” sade patronen. ”Hon
har ju en härlig stämma, fröken
Svanström, och en skön röst är en Guds
gåfva.” .
”Ja, det förstås, men patron anser
väl, att en röst är till för Vår Gud är
oss en väldig borg och inte för
kärleksarior ?”
Lilly sög på en drufva och
betraktade patronen. Hon såg ganska näbbig
ut, där hon satt, men det låg något
pikant och fräscht öfver henne, som
plötsligt kom patronens ögon att
glimma till.
”Kärleken, fröken Lilly —’”
Han hade lagt sin ena, feta hand
på hennes bara handled, och hon drog
sig blixtsnabbt tillbaka. Kandidat
Gyldenhöök såg på Märta och hostade lätt.
Supén var utomordentligt
arrangerad som alltid, när fru Josefin ville
visa, hvad huset förmådde. Man fick
mycket mat och så mycket vin, man ville
ha. Lilly kunde inte låta bli att titta på
gubben Broström. Hon undrade om
han inte hade fått en liten smula mera
än som var nyttigt, ty han såg ut precis
som en rödbeta. Så ofta han närmade
sig henne, försökte hon kila undan,
svarade patronen
ut
»
555
men när han sade adjö, kunde hon inte
förhindra det hiskliga, att han, gubben
Broström, kysste henne på handen.
Det var ingen, som såg det i den
allmänna villervallan, och hade någon
gjort det, antog hon, att hon hade måst
dö på stället. Hon satt i släden och
gned sin hand med näsduken, tills den
värkte. Men hon kände, att ingenting
kunde ta bort minnet. Hvad skulle man
egentligen med en hand, som var kysst
af gubben Broström”?
Klockan var två, innan släden
stannade vid entrén. Alla voro trötta, och
ingen hade just sagt någonting på hela
vägen. Den enda, som egentligen talat,
var friherrinnan, som undrat, hur fru
Altberger hade kunnat låta opera-.
sångerskan få stanna kvar till supén.
Det var ju annars ett relativt hyggligt
hus. Och baronen hade plötsligt farit
upp ur några djupa funderingar och
frågat Patrik, om han visste af, att det
hade blifvit frimärken på Fidjiöarna,
och på det hade Patrik svarat:
”Kors, hvad voro de klädda i förut
då?”
Patrik hjälpte som vanligt
friherrinnan uppför trappan, och sedan gick
han in till sig. Han var trött, men han
kände sig inte sömnig. Han hade som
vanligt fått för mycket vin hos
Altbergers. Var det inte katten för resten,
att en pilsnerbryggare bjöd på mera
" champagne än pilsner?
Anna hade låtit lampan stå och
brinna. Han tog den och gick fram
till fönstret för att ta ett häfte af Hvar
8 Dag, som han lagt där.
Men hvad nu? Hade människan
blifvit galen? Hon hade ju stängt
fönsterluckorna. Hvad i Herrans namn
skulle det vara bra för? Och inte en
sak stod kvar. Allting låg på en stol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
