Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 HENNING
Inom de svenska segelsällskapen
har man rastlöst följt med de
utländska utvecklingarna. Våra
intresserade hafva biträdt konstruktörernas
studier, och vår nuvarande flotta är
fullkomligt af lika hög klass som
hvilken som helst utländsk. Dock
är detta endast sagdt med en viss
modifikation, ty i Sverige finnes
mycket som benämnes segling och
båtar, men som helt enkelt inte hör
under rubriken seglingskonst.
Ett studium af yachttypens
utveckling under årens lopp är mycket
intressant, och jag vill söka medelst
skisser visa hur man kommit till den
form som nu användes. Om vi tänka
oss hur den präktiga form
uppkommit, som finnes hos en västkustbåt,
en vättersnipa eller en blekingseka,
medgifves lätt, att den har med
tidernas lopp framkallats af naturliga
orsaker, som vind, sjöhäfning och
vattendjup. Den moderna kutterns form
har däremot framkallats af konstlade
orsaker, vissa beskattade dimensioner
såsom bredd, längd och
segeldimension. Hur intressant det än skulle
vara att framvisa hvilka olika typer
som finnas af <segelbåtar utefter
kusterna i Europa, från våra
ofvannämnda blekingsekor till den norska
Hvalöerbåten, den danska Kragejollen,
de engelska Itchenbåtarna,
ThamesBarge’n, Lowestoft Beach-yawls
(lifräddningsstationsbåtar) m. fl. till alla
dessa för Frankrike och Spanien
karakteristiska båtar, som hvar och
en är ett slags fartyg för sig,
framalstrade af naturförhållandena, måste
jag likväl hålla mig till de typer, som
den moderna seglingskonsten
frambringat, oberoende till en viss grad
af naturförhållandena, men beroende
af mätningsregler och gemensamma
bestämmelser.
HAGLIND
Dessa mätningsregler bestå endast
uti beskattning af vissa
hufvuddimensioner, antingen som förr direkt, eller
som nu indirekt. Förr uppmättes
endast längden. Man uppdelade
fartygen uti sådand, som hade en längd
af tjugu fot, trettio fot o. s. v., och från
denna tid hafva vi de engelska
namnen 20-footer, 30-footer o. s. v. Under
sportseglingens barnaår var det
således ingen fråga om en segelyacht
var sex eller sju fot bred. — Jag
nämner ordet fot, dels därför att det
var tidens mått, och dels därför att
det användes ännu i England och
Amerika. — Dock började man så
småningom få klart för sig att något
behöfde göras, och då bestämde man
sig för att uppmäta och som en följd
häraf beskatta bredden. Så snart ett
hufvudmått såsom längd, bredd eller
djup uppmätes och tages med vid
beräkning af båtens storlek, så
beskattas det, hur lindrigt man tar det
med i räkningen. Och vi skola se
hur det gick.
Förr seglade man med lefvande
ballast. Man hade en båt som var
tjugu fot lång, och i många fall ända
till lika bred, och täflade med alla
andra som voro 20 fot långa. Denna
slags segling var ganska intressant att
åse, och den finnes ännu i denna dag
som i dag är uti Australien,
hvarifrån vidstående bild <Hang her up,
boys« (Väg upp henne, pojkar)y är
hämtad. Man hade flyttbar ballast,
bestående af sandpåsar, som vid hvarje
vändning flyttades af besättningen till
lofvarts sida. Men det gick ofta på
tok vid dessa seglingar, om det också
ej gick illa i ordets egentliga
bemärkelse. Kantringen hörde till
seglingens nöjen, Som synes på en annan
bild från hamnen i Sydney. Dessa
båtar kallades för Sandbaggers. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
