Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROSTINNANS LJUS.
ar ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER.
N arfva kyrka låg midt på
slätTesk ten, omgifven af ett mycket
3 hedniskt sällskap af ättehögar
och skeppssättningar. Nu hade
emellertid snön svept in allt både hedniskt och
fromt i nybredd hvithet och eftersom
det var heligdag, hade inga foror skurit
ut svarta rännor i det mjuka flingtäcket.
De lätta slädarna gledo som muntra
lustbåtar fram på slättens vågor, då och
då med yrskum från någon drifva i
släptåg. Bjällrorna klingade starkt och
klart som öfvade de sig till samklang
med kyrkklockorna. Människostämmor
blandade sig med dem och från den ena
skjutsen till den andra ropades : ”Godt
nytt år U”
Månen tycktes ha bitit sig in i den
stilla luften med sin halfva skifva. Den
andra sken skarpt gul mot gryningens
ljusa färgharmonier af rosa och guld,
hvilka dock ännu ej öfvervunnit
vinternattens mörka skuggor.
Milsvidt ifrån kunde man se den
upplysta kyrkan; ett litet grått
kristentempel af sten med ett väldigt torn från
den tid, då slättens kyrkor fyllt andra
ändamål och varit sjömärken för de
drifvande skeppen.
Harfva socken var icke så van att
fira nyårsotta, och det skulle väl icke
heller nu händt, om ej prosten skaffat
sig hjälpprest, en förbåldt mässegrann
karl, som därtill skulle bli måg i
prostgården. Allt detta gaf anledning till
stora högtidligheter, ty hela
försam
lingen visste, hur angelägen den lilla
prostinnan var att få sina fyra döttrar
bortgifta. Med den yngsta såg det nu ut
att lyckas, efter förlofningen med pastor
Fridman skulle firas heliga tre
konungars kväll. De tre återstående ville man
icke nu grufva sig för. Visserligen hade
de hunnit förbi första åldersknuten,
men rika flickor borde väl vara ett godt
kap, äfven om de ej voro Vår Herres
fagraste blomster.
Nyårsottan och kanske än mera
fröken Ottonie till ära hade det sändts
massor af ljus till kyrkan. Den lilla
snåla prostinnan hade inte behöft lämna
ut mycket af sitt alltid ängsligt gömda
förråd, ty från alla bondgårdar, och till
och med från torpstugor kommo paket
med högtidligt hvitskimrande, tjocka
ljus.
Och nu for man från fjärran och
när för att njuta af festglansen,
orgelbruset och pastor Fridman, hvilken
skulle taga Ottonie.
Som små skalbaggar på ett hvitt
hyende krälade skarorna fram öfver
slätten, de som ej fingo åka utan måste
traska och gå i den djupa snön. Bäst
det var, klibbade någon af dessa många
svarta punkter sig fast vid en slädmed
med ett försök att få hänga bak, och
i de flesta fall lyckades det; man var
ju på väg till kyrkan, och gärningarna
började därför färgas en smula af
sabbatsfrid.
Nu ringde det samman; klockorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
