Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
’sig med intresse åt en anjovis, som han
långsamt bredde ut på smörgåsen.
”Lilla Gertrud har naturligtvis rätt
i det,” sade friherrinnan till sist.
Patrik hörde, att hon var tämligen
irriterad, och han väntade med intresse på
fortsättningen.
”Men Lilly menar inte, hvad hon
säger.” Friherrinnan lade med en i
viss mån energisk gest sin servett på
bordet och steg upp. Hon sade
ingenting mera, men Gertrud kände, att hon
väckt hennes ordentliga misshag.
Patrik iakttog dem båda, medan han tände
sig en cigarrett. Det där hade
naturligtvis retat farmor, därför att det var
alldeles riktigt, om också en smula
nosgrant af en sällskapsfröken. Farmor
var ingen demokrat, om hon också var
beskedlig mot sina pigor. Det var inte
med lätt hjärta, hon fraterniserade med
bryggarfamiljen, men hon gjorde det
för pappas skull, och pappa gjorde det
för Gud vet hvad.
Man gick in i salongen som vanligt
efter frukosten, och Patrik intog också
som vanligt sin älsklingsställning. Han
halflåg mot den mjuka sidenkudden i
den ena af de båda långa sofforna och
rökte den ena cigarretten efter den
andra, medan Gertrud läste tidningarna
för friherrinnan. Lilly lade sig
raklång på isbjörnshuden framför den
rosiga kakelugnen och tittade in i
brasan. Fanns det någonting mera
sömngifvande än den här timmen efter
frukosten? Och voro inte hela
förmiddagarna och eftermiddagarna med och
för resten hela lifvet till för att- sofva?
Det var förstås gräsligt här hemma
på Sjöberga. Aldrig hände det
någonting, och ingenting hade man att göra.
Och så hade förstås alla adliga
fruntimmer haft det, så länge världen stått.
ULRIK UHLAND
Fast förr i världen hade de åtminstone
sina tapeter att sy på, och de togo ju
inte slut i hela deras lifstid. Men hvad
hade man nu? Inte ett dugg.
Patrik funderade också, där han
satt och rökte. Hans halfslutna ögon
hvilade oafvändt på Pilqvistens profil.
Hon hade verkligen ett väldigt hår,
och den där hårnålen hade hon nog
behöft ha kvar. Hur i herrans frid
kunde ett fruntimmer få en sådan
hårknut att sitta uppe? Det var sådant
där, som en karl inte för sitt lif kunde
fatta.
Han stack handen i fickan på sin
rock. Där hade han bitarna i utmärkt
godt förvar. Nålen hade hon
naturligtvis saknat, men hon anade väl inte,
hvar hon hade tappat den, ty då kunde
hon väl ändå inte ha sett så trankil ut.
Fast ett fruntimmer, som hade något
fuffens för sig, kunde nog sätta på sig
hvilken uppsyn som helst. Farmor, som
satt där så comme il faut, och som
inte för allt i världen skulle ha velat
göra någonting mindre hederligt kunde
ju spela komedi gloriöst. Det syntes
väl, när hon satt och förde en
animerad konversation med pappa Fritz.
Hon höjde inte en gång på ögonbrynen,
när han upplyste om, hvilka
liktornsringar, som voro tillförlitligast. Nej,
fruntimmer hade nog inte svårt för
att ljuga som borstbindare, fast den
förmågan hade döpts om till den
kvinnliga älskvärdheten.
Men hvad var det, hon hade i
görningen, den brunhåriga där borta, som
satt och läste Nya Dagligt Allehanda
för farmor med ett ansikte, så dygdigt
som på en helgonkongress? Och hvar
hade hon fått korset ifrån?
Medan han satt stilla på soffan och
iakttog den blåa röken, som sakta
seg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
