Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674
gruppen n:o 13 i Messiers katalog)
är blott omkring femton år gammal.
Men denna grupp har nyligen på nytt
uppmätts. En jämförelse mellan de
bägge mätningarna visar, att gruppen
under femton år skenbart förblifvit
oföränderlig. Någon egenrörelse bland
dess stjärnor har ej kunnat förmärkas.
Af denna omständighet och af
objektens relativt svaga ljusstyrka drager
man den slutsatsen, att de klotformiga
stjärnhoparna befinna sig på ett mycket
stort afstånd från solsystemet. Mellan
tvenne stjärnor i gruppen, hvilkas
skenbara inbördes afstånd på
himlahvalfvet eller på fotografiplåten
uppgår till så litet som en bågsekund,
så att de båda stjärnornas bilder
sammanflyta till en något förlängd punkt,
mellan tvenne dylika stjärnor i
gruppen, torde alltså det verkliga afståndet
uppgå till mer än tusen gånger solens
afstånd från jorden. Sålunda inses,
huru ofantliga, dessa stjärnors
inbördes afstånd äro i förhållande till
hvarje stjärnas dimensioner. Den kraft
med hvilken en viss stjärna i gruppen
inverkar på rörelsen af en annan
stjärna i samma grupp måste alltså i
allmänhet vara nästan omärklig, hvaraf
följer att gruppens stjärnor under
långa tider kunna anses beskrifva
rätliniga banor. Endast då tvenne
stjärnor af en slump komma hvarandra
nära, böjas deras banor i ett mer
eller mindre skarpt knä; men efter
detta närmande fortgår rörelsen på
nytt nästan rätlinigt.
Rörelseförhållandena inom gruppen erinra sålunda
i hög grad om atomernas rörelse i
en gas. Ty enligt den s. k. kinetiska
gasteorien består en gas af en massa
omätbart små atomer, som med stor
hastighet röra sig i alla riktningar och
i allmänhet på så stora afstånd i
förhållande till atomens dimensioner, att
H. v. ZEIPEL
hvarje atoms rörelse i allmänhet är
rätlinig. Blott i den händelse, att
tvenne atomer närma sig hvarandra
i hög grad, förmår den mellan
atomerna verkande kraften att böja deras
banor i ett mer eller mindre skarp:
knä; hvarefter rörelsen på nytt blir
nästan rätlinig. Maxwell, en af den
kinetiska gasteoriens skapare, har
matematiskt visat, att gasen till följd
af dessa hasardmässigt inträffande
närmanden eller s. k. stötar mellan
atomerna, så småningom kommer att
uppnä ett visst stationärt
rörelsetillstånd. Tänka vi oss nu en ändlig
gasmassa öfverlämnad åt sig själf och
sväfvande i tomrummet, och antaga
vi att atomerna två och två attrahera
hvarandra efter samma lag som
stjärnorna, så kan man med hjälp af de
Maxwellska principerna bevisa, att
gasmassan alltmer kommer att närma
sig formen af ett klot. Likaså låter
det sig göra att beräkna den lag,
enligthvilken den klotformiga gasmassans
täthet aftager från medelpunkten ut
mot gränsen. Denna lag kalla vi för
enkelhets skull den Maxwellska. I
stället för att betrakta atomerna i en
gas vända vi oss nu åter till
stjärnorna i en klotformig stjärngrupp.
Skillnaden är blott den att stjärnorna
i storlek äro jämförliga med solen
och alltså bra mycket större än
atomerna; vidare kunna gruppens stjärnor
ses och räknas, medan däremot gasens
atomer äro osynliga. Genom att räkna
stjärnorna inom cirkelformiga ringar
kring gruppens medelpunkt kan man
direkt genom observation bestämma
den lag, enligt hvilken
stjärnrikedomen i gruppen aftar från
medelpunkten mot gränsen. En dylik
undersökning har nyligen utförts för den
ofvannämnda gruppen w Centauri
samt för en annan grupp med n:o 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
