Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
stirra upp till hans fönster? Men var
det inte så, att hvarenda trashank
alltid stirrade just på honom,
fidekommissarien till Sjöberga?
När en diskret knackning i samma
ögonblick hördes på dörren, hoppade
baronen högt i vädret.
”Stig in.”
Det var våningskyparen, som
bockade sig vid dörren.
""Det är en herre där ute, som
frågar, om baron tar emot.’”
Baronen tog kortet, och hans
ögonbryn drogo starkt ihop sig.
”Bed honom stiga in,”
kort och vårdslöst.
Kyparen kastade en blick på
patron Broström, medan han släppte in
honom. Den här lilla tjockisen måtte
inte vara något efterlängtadt besök,
tänkte han, medan han vördnadsfullt
bockade sig. Baronen hade inte sett
förtjust ut, och själf begrep han både,
att det var äkta bäfver i den eleganta,
uppslagna pälsen, och att guldkedjan
öfver magen var något för tjock.
Patronen gick fram till baronen,
som inte gjorde någon min af att
närma sig.
"’God dag, baronen. Hur står det
till?”
""Tack, bra, som vanligt, ” sade
baronen kort. ”Jaså, du är i
Stockholm ?”
”Jag är det,”” sade patronen. ”Kom
hit i går kväll och ville passa på nu
på förmiddagen och göra min
uppvaktning. Jag visste inte, hur länge
baronen tänker stanna.”
”Är det något angeläget då?”
"’Jo, det kan ju hända. Beror
alldeles på, för resten. Men tillåter
baronen, att jag slår mig ned?”
”Var så god.” Baronens ton var
sade han
ULRIK UHLAND
fortfarande lika kort, men patronen
måtte inte ha märkt det. Han såg sig
lugnt om efter en stol och valde en
af fåtöljerna vid bordet.
”’Jag kom upp för att tala litet om
affärer igen, se.” Patronens ljusblåa
ögon följde baronen, hvilken enligt sin
vana börjat gå fram och tillbaka på
golfvet. Vid patronens ord stannade
han tvärt.
”Affärer ?”
”Affärer, jo, alldeles precis.’”’
”Jag vet inte, att vi ha några att
-tala om. Det måtte vi väl veta, hur
kontot oss emellan står.’”
”Ja, det förstås, men det är inte
om det heller.” Patronen satt
bredbent i fåtöljen. Han hade knäppt ihop
sina feta, håriga händer och såg på
baronen med ett egendomligt uttryck.
"Jag skall tala om, att jag har gjort
en liten affärstransaktion, medan
baronen har varit i Stockholm.”
"Jaså. Nå, hvad har jag med den
att göra?”
""Det beror alldeles på, det. Ser
baronen, saken är den, att bror
Altberger talade om för mig en gång för
litet sedan, att han hade varit i tillfälle
att — hur skall jag nu säga? —
försträcka baronen en del pengar,
trettioåtta tusen kronor allt som allt.”
Baronen stannade om igen.
"Nå?”
Patronen gjorde sig ingen brådska.
Han såg fundersamt ned på sina
händer, och så svarade han omsider
långsamt:
”’Jo, ser baronen, när jag hörde
det, så tänkte jag, att lika väl som
baronen hade bror Altberger till sin
borgenär, så kunde baronen ha mig.’”
Han såg tvärt upp. ”Och därför har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
