Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
708
riktigt Gomorrha. Där syndade ju
själfva prästerskapet. Och kom inte
klöfver upp, så kom spader.
SEXTONDE KAPITLET.
Lilly höll på att fästa upp sitt hår
framför spegeln. Hon tog en länk af
det mellan fingrarna och lyfte på den,
medan hon nästan tryckte näsan intill
spegeln för att se bättre. Nej då, det
var ingen förhoppning, att det skulle
mörkna. Det var lika förtvifladt ljust
alltigenom.
Hon släppte hårborsten och lade
sig på armbågarna på byrån och
tittade noga på sin spegelbild. I går kväll
hade herr Ek sagt, att hon hade ett
äkta Sjöfeltskt ansikte.
Men hur kunde herr Ek veta det?
Hur många sjöfeltska ansikten hade
han sett? Han var verkligen
konstförståndig i sina omdömen. Men han
trodde kanhända, att det hörde till
fideikommisset. Stackare, han måtte inte
ha ärft ett dugg.
Men egentligen var det förstås
vackert, det där han sade om förfäder
och sådant. Patrik och pappa talade
nog också om förfäderna ibland, men
inte på samma andäktiga sätt. Pappa
använde dem mest för att hålla pastor
Kornlund på ett visst afstånd, och
Patrik brukade framhålla, att om
gubbstutarna i galleriet skött sig litet bättre,
så hade Haqvinsson i Södertälje haft
det betydligt lugnare.
Lilly återgick till sin toalett, och
medan hon kammade sig, tänkte hon
hela tiden på herr Ek. I går kväll
hade hon händelsevis gått ner i
parken, och kunde man tänka sig, där
hade han också gått. Han måtte ändå
ULRIK UHLAND
inte vara så omöjlig, fast han var
landtbrukare, för han hade sagt, att han gått
ända till Sjöberga för att få se slottet
i månsken. Och det vittnade väl ändå
om en viss uppfattning, för det var
verkligen underligt med Sjöberga i
månsken. Månen stod rakt öfver östra
flygeln, och den såg väldigt romantisk
ut, så ruskig som den var.
För resten kunde man verkligen
behöfva se en främmande människa,
isynnerhet en, som inte såg ursinnig
ut som alla här hemma. Själfva
lamporna i förstugan hade tagit sig till att
plira som talgljus. Och så hade det
varit, ända sedan pappa kom från
Stockholm. Farmor var vid ett
gräsligt humör, och fröken Ekström fick
läsa högt hela dagarna som en
spårvagnshäst. Patrik kunde inte öppna
sin mun utan att säga en elakhet, och
pappa höll sig mest inne hos sig.
Farmor påstod, att han var
öfveransträngd, men hvad i alla tider kunde
han ha blifvit det af?
Lilly gick nedför trappan. Hon
stannade ett ögonblick i hallen. Patrik
kom ut från baronens rum. Han
stängde dörren med häftighet efter sig.
”Hur är det med pappa?” frågade
hon.
”"Bra, ” svarade Patrik kort. Lilly
försvann ned till Fina, och Patrik gick
uppför trappan och in till friherrinnan.
Friherrinnan satt ensam. Hon
föreföll att på några dagar ha blifvit äldre
och gulare i ansiktet, om det nu kom
sig af den spritt nya, laxfärgade
hårklädseln eller af andra orsaker. Hon
satt framför brasan, och när Patrik
kom in, gjorde hon en snabb gest.
Patrik visste mycket väl, att det var
för att stoppa undan de stickade
armmuddarna under stolsdynan. Han
låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
