Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
DANIEL FALLSTRÖM
Hon kommit till sin vän i gallerburen,
och hennes vinge nästan honom smekt —
smekt som en hälsning ifrån den naturen,
där han som unge tumlat sig och lekt.
Nu var det maj. För länge se’n det töat,
för länge se’n på sippor skogen bjöd,
för länge se’n kastanjen blommor snöat —
kring Madeleine brann redan rosors glöd.
Men ingen svala — ingen som han kände —
hvars muntra röst hans hjärta kom att slå,
sin snabba flykt emot hans fängsel vände
ifrån en himmel soligt sommarblå.
September kom. Sig genomskinlig hvälfde
nu rymden öfver världens dygd och last.
Han såg dit upp — hans starka lemmar skälfde —
den sista svalan flög — hans hjärta brast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
