Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERLIN
affärslifvets feber hetsad finansman,
som efter börsens slut kl. 3 i sin
automobil ilar till sitt hem härute,
känner bröstet vidgas av djupa andetag
och nerverna svalkas af samma stillhet
som låter Maximiliam Hardens
rastlöst arbetande hjärna här finna ro till
den oerhörda andliga koncentrering
och intellektuella energiutveckling,
som hvarje rad af hans hand i
<Zukunft« vittnar om. I denna miljö
finns det alibi undan det förbrännande
729
millioner, som årligen ökas med de
hundratusentals mark en dylik
professor förtjänar på hvad fattiga
studenter i enlighet med de plutokratiska
stad garna vid de preussiska
universiteten få betala för att bevista hans
föreläsningar. Men alla de andra, hela den
stora massan intellektuella arbetare,
som med den enastående tyska
grundligheten och fliten samla nytt material
till den tyska vetenskapens Babelstorn,
alla dessa bilda ett stort lärdt
prole
Grunewald vid Schlachtensee.
världsstadslifvet, som tyska språket
så vackert och oöfversättligt uttrycker
med ordet «Musset«, och som i vår”
tid mer än någonsin är oundgänglig
för de själsarbetare hvilka vilja skapa
beståndande andliga värden. Men
deras antal öfverväger inte i
Grunewald. Där ha blott sådana
intellektuella möjlighet att bo, som förstått att
i likhet med Harden ekononomiskt
fruktificera — sitt geni, eller sådana
Berlinuniversitetets celebriteter,
hvilkas vetenskapliga bragder inte blott
inbragt dem världsrykte utan också
47.
tariat, som vackert får packa ihop
sig med vanligt folk i Berlins
hyreskaserner.
«Den som har, honom varder
gifvet,< heter ett gammalt bibelord,
som särskildt besannas i vår
kapitalistiska tidsålder. Går man ut till
Grunewald en vacker vinter- eller
vårdag för att njuta någon
vederkvickelse, finner man vid denna tid de
flesta af de prunkande villapalatsen —
tomma. Utanför står blott en portier
och pöser, och han kan på förfrågan
upplysa om att «<die hohen
Herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
