Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
BERÄTTELSE ar ULRIK UHLAND
(Forts. från föreg. hiäfte.)
Pilqvisten heter hvarken Pilqvist — det är endast unge baron Sjöfelts namn på alla oadliga —
eller fröken Ekström utan Gertrud Sjöfelt, men hon har funnit med sina intressen förenligt att under
namn af fröken Ekström anta platsen som sällskapsdam åt gamla friherrinnan Sjöfelt på Sjöberga.
Sjöberga är ett urgammalt herresäte, nu i baron Nils Sjöfelts ägo
han bebor det tillsammans med
sn mor och sina båda barn Patrik och Lilly samt ett gammalt familjespöke. Fröken Lilly tror sig till
sin oerhörda förskräckelse ha sett detta spöke, då hon på
grund af ett vad vågat sig t den mörka
östra korridoren, där spökrummet ligger. Hvad hon sett är emellertid intet annat än den ngzlåz
sällskaps
damen i färd med att söka komma Yn i spökrummet. Detta får emellertid ingen annan än
äsaren veta,
ty fröken Ekström har för att icke upptäckas räddat sig in + närmaste rum, en skräpkammare. Spökets
uppträdande förefaller således icke endast fröken Lilly förskräckligt, utan hela familjen Sjöfelt med tjänare
och umgängesvänner finna saken ruskig eller oförklarlig, och än mer mystisk blir den, då baron Patrik,
vid en grundlig undersökning, i skräpkammaren finner ett litet kristallkors af precis samma utseende
som det lilla smycke, fröken Lilly jämt bär i en kedja kring halsen. Detta lilla smycke leder emellertid
baron Patriks undersökningar på rätt spår, och han börjar allt mer ägna sin nppmärksamhet åt fröken
Ekström, för hvars aristokratiska uppträdande han för öfrigt får alqlt större respekt. Bland de
umgängesvänner, som dryfta den Sjöfeltska spökhistorien är främst att nämna patron Olaus Broström
på Brogård, en stor finansman af hvilken baron Sjöfelt lånat rätt mycket pengar, och som nyligen i
sin tjänst tagit agronomen Joakim Ek — hwilken i gjälfva verket heter Joaktm Sjöfelt och är bror till
Gertrud — samt direktören för Västberga bryggeri Altberger med en vacker men trång och inskränkt
fru och en modern och frigjord dotter. Af dessa ägnar den tjocke patron Broström fröken Lilly Sjöfelt
en uppmärksamhet, som är henne allt annat än behaglig och som endast leder till att han af fröken
Lilly får mottaga en korg medan Lilly å sin sida icke kan neka att hon finner agronomen Ek vara en
sällsynt vacker och stilig ung man.
SJUTTONDE KAPITLET.
Fröken Julie hade alldeles nyss
tändt gaslågan ofvanför pulpeten.
Klockan var nära fem, och det började
mörkna betydligt, men hon hade
uppskjutit med tändningen i det längsta,
ty när det lyste inne på kontoret, syntes
det så väl ut genom sidenjalusien, hvad
man gjorde. Och sanningen att säga
kom hon sig inte för med att addera
på de där väsignade utkörarelistorna.
Hon önskade innerligen, att folk ville
ta och pimpla litet mindre med öl. Det
var ju kolumner så långa som gatan.
Hon hade fått låna en bok af Alma
Augustson, en bok, som för en tid
sedan varit konfiskerad, och som var
rysligt intressant. Hon hade den
liggande i springan under pulpetklaffen
för att kunna puffa ned den i pulpeten,
om någon kom. Det var besvärligt att
behöfva lyfta på locket, hvar gång man
måste vända ett blad, men Bergman
var så kitslig.
Men var det inte en vådligt stilig
bok? Fröken Julie vände allt oftare på
bladen, och emellanåt såg hon på
klockan ofvanför dörren till Bergmans
rum. Nu var hon fem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
