Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVA SPAÅADOMAR
fara tillbaka hem och gå i hushållet.
Jag är inte så barnslig nu, som då jag
gick därhemma och trodde, att det var
nog att önska och drömma för att bli
något. Nu vet jag, att jag måste arbeta
och skaffa mig kunskaper, om jag vill
bli författarinna.
Jag vet också, att jag måste skaffa
mig kunskaper, om jag vill lefva. Vi
äro så fattiga därhemma sedan några år
tillbaka. Jag måste lära mig att tjäna
mitt eget bröd, om jag inte vill sjunka
ner i elände.
Alla de andra, som söka, handla
kanske inte rakt emot sin fars vilja. De
ha kanske inte måst tvinga sig till detta
att få fara hemifrån. De tro kanske inte
mer i deras hem, att ett fruntimmer inte
behöfver lära sig något ordentligt.. Och
om de inte komma in nu, så få de
kanske försöka om igen nästa år. Men jag
kan aldrig mer få fars tillåtelse att resa
till Stockholm och studera, om jag nu
misslyckas.
De andra äro väl heller inte så
fattiga som jag. De kunna kanske få hjälp
att studera vid andra skolor. Men det
kan inte jag. Far har inga pengar att
ge mig, och det är väl till stor del
därför, som han har så mycket emot att
låta mig fara hemifrån. Men kommer
jag bara in på seminariet, då har jag
en tryggad bana framför mig, då får
jag nog låna pengar, så att jag kan
uppehålla mig i Stockholm under
kursen. Men om jag misslyckas, hvem
skulle då vilja hjälpa mig?
Hvad tiden går långsamt denna dag!
Och ingenting kan man sysselsätta sig
med. Jag kan inte gå ut att gå, för
tänk, om vaktmästarn skulle komma
med brefvet, medan jag vore borta!
Och inte tjänar det något till att läsa.
805
Examen är ju förbi. Det är ingenting
annat att göra än att vänta.
Jag har väntat under hela mitt lif,
men på ett annat sätt. Jag har gått och
väntat på att bli upptäckt, väntat, att
någon skulle komma att läsa mina
romaner, mina dikter, mina skådespel och
finna dem sköna och snillrika. För
hvarje gång jag visade dem för någon,
hoppades jag, att detta under skulle ske.
Och en gång var det verkligen nära,
att det hade skett. Det var bröllop hos
en af grannarna, och jag var brudtärna.
Vid bröllopsmiddagen läste en af
marska!karna upp ett kväde för tärnorna,
och jag höll svarstalet för marskalkarna
också på vers. Vi gjorde naturligtvis
stor lycka båda två. Man gör ju alltid
lycka med tillfällighetsvers.
En stund efter middagen kom mor
och sade mig, att Eva Fryxell ville tala
med mig.
Eva Fryxell var dotter till den store
historieskrifvaren Anders Fryxell, som
var prost i vår grannförsamling. Hon
var själf författarinna och därtill en
högt bildad dam. Hon brukade
tillbringa sina vintrar i Stockholm och
umgicks i den tidens litterära kretsar.
Ingen kunde vara lämpligare än hon
att hjälpa mig fram i världen.
Hon var med på bröllopet. Hon
hade hört mig läsa upp vers, och nu
ville hon tala med mig.
Hon frågade mig om jag brukade
skrifva poesi. Hon bad, att jag skulle
sända henne mina bästa bitar, så skulle
hon försöka att få dem införda i någon
tidning.
Hon var mycket vänlig, och jag
trodde, att lyckan ändtligen var
kommen. Jag sände henne mina dikter och
gick sedan och väntade på att få se
dem i tryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
