Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808
Under hela denna vistelse i
Jerusalem har jag egentligen inte haft mer än
en tanke. Jag har rest hit endast och
allenast för att besöka några bönder
från Nås i Dalarne, som ha flyttat hit
och tillsammans med en skara
amerikaner bildat en koloni. Jag ville se
dem för att kunna skrifva en bok om
dem.
Och nu har jag varit hos dem många
gånger, ätit vid deras bord, besökt deras
skolor, sett dem arbeta i sina
verkstäder, åkt i deras hemmagjorda vagn,
gått på mattor och suttit på stolar, som
de ha tillverkat åt sig själfva. Jag har
hört dem tala om sin lära öppet och
utan omsvep. Jag har inte funnit något
hos dem, som inte är godt, ärligt och
uppriktigt.
Jag blef så rörd, då jag här i det
främmande landet fick se deras goda,
svenska ansikten och hörde deras
ärliga, svenska tungomål, att tårarna
kommo mig i ögonen. Jag har varit med
om deras gudstjänst, och jag har hört
dem sjunga sin afskedssång: ”Vi ska
mötas en gång”’, till oss, deras svenska
gäster. Jag har funnit dem enkla,
arbetsamma, tåliga, och jag brinner af
begär att skrifva om dem.
Men på samma gång har jag börjat
undra om jag någonsin skall kunna
skrifva en bok om dem. Det är inte
bara fruktan för min egen oförmåga
att behandla ämnet, som kommer mig
att tvifla, utan det är också andra
orsaker. Jag lefver hvar dag i ett tvifvel
och en obeslutsamhet, som nästan äro
pinsamma.
Det gäller en allvarlig sak för mig.
Denna långa resa skulle vara förgäfves,
om jag inte kan skrifva boken. Tid,
möda, pengar bortkastade utan nytta.
Det är ingenting att leka med.
SELMA LAGERLÖF
Jag frågar mig alla dar: Skall
detta bli till en bok? Skall den
någonsin bli skrifven? Skall någon
människa vilja läsa den?
Men kan jag fråga en negerspåman
om detta? Har en sådan här
urtidsmänniska någonsin sett en bok? Vet
han hvad en roman vill säga?
I alla händelser är det ingenting
annat jag önskar veta just då, och jag
fäster min tanke vid detta: ” Skall det
lyckas mig att skrifva en bok om de
svenska bönderna i Jerusalem ?’’
Spåmannen lyfter sin hand öfver
sanden, som han har utbredd framför
sig, sträcker ut ett tjockt pekfinger, på
hvilket sitter en nagel, som liknar en
klo, och gör ett par rader hålor i
sanden. Han mumlar och räknar. Det
dröjer en rätt god stund, innan han
säger något. Men så vänder han sig till
Jemil och talar arabiska.
”Han säger, att ladyn tänker på
något, som hon ämnar skrifva på ett
papper, ” öfversätter Jemil. ”Han ber,
att ladyn inte skall vara orolig. Det,
som hon tänker på, kommer att lyckas
henne.”
Jag kan inte hjälpa, att jag blir en
smula häpen öfver svaret. Han tycks
förstå att läsa tankar, den här
negergubben.
Han betraktar mig afvaktande, och
jag ber dragomanen säga honom, att
han har lämnat ett riktigt svar, och att
jag är mycket nöjd med honom.
Spåmannen slätar genast ut de små
hålorna i sanden, så att den ligger
jämn och fin, och sedan ber han, att
jag skall göra ännu en fråga.
Denna gång besinnar jag mig inte
länge. Vi skola lämna Jerusalem nästa
dag för att fara vidare till Nasaret,
Tiberias, Damaskus. Jag frågar endast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
