Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812
KYRKANS HERRAR
POT VG
2Er
147
Biskop A. G. L. Billing.
kyrkomötets samtycke och att för
kyrkomötets samtycke i dessa frågor skulle
fordras bifall af såväl dess prästerliga som
dess lekmannaafdelning, uti af hvar för
sig afgifna yttranden.
Man ville genom en dylik bestämmelse
skydda kyrkans privilegierade ställning,
men redan då hade statsmakterna ingen
benägenhet att gifva prästerskapet mera
än hvad detta anständigtvis kunde
tillkomma. Hvad som gafs var emellertid
tillräckligt nog, ty ingen skall kunna säga
att den svenska kyrkan under nu rådande
förhållanden lefver i en beträngd ställning.
Är det så, att den saknar resonans både
hos den bildade och obildade allmänheten,
så ligger felet icke hos kyrkans författning
utan på andra håll. Det kunde vara
frestande att närmare undersöka, hvar
orsakerna härtill kunna förefinnas,
isynnerhet som kyrkomötet nyss varit
samladt, men en sådan granskning ligger
utanför denna tidskrifts ram, och man
skall därför här inskränka sig till att
antydningsvis skildra några af de personer,
som spela en roll inom det kyrkliga
området, och möjligt är att i det
sammanhanget också en eller annan anledning
till den andliga nöd, som påstås vara
Biskop N. J. O. H. Lindström
rådande, kan blifva berörd. Ty det
förhhåller sig nog så, att den svenska kyrkans
historia är, om icke dess konungars, sä
dess biskopars, och då kan det alltid äga
sitt intresse att något syssla med dessa
personer, äfven om den hand som för
pennan är ett världens barns. De tillhöra
nämligen ett rike, som icke är af denna
världen, men å andra sidan får man dock
gifva dem det erkännandet, att de nitiskt
sträfva efter det, som hör denna världen
till.
Främst i raden är ju ärkebiskop J. A.
Ekman, en stilla och försynt man, som
behandlar ordförandeklubban med nästan
rörande mildhet. När den stora klubban
eljest brukar falla i talmansbordet, ekar
det i hela kammaren, men herr Ekman
lägger ner den med en försiktighet, som
om han fruktade att skada duken. Denna
modesti är betecknande för hela mannens
väsen, som tillhör icke kyrkofursten, utan
snarare den gode kyrkoherden. Man har
svårt att förstå, att det kan råda annat än
den djupaste frid, när rikets prästerskap
utsett honom till sin främste man, och
sannerligen man kan tro honom vara
höfding för en stridande kyrka. För den
uppgiften har biskop Gottfrid Billing
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
