Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844
ju ha suttit längst ner. Nå, han var
underhållande och älskvärd, vi trifdes
bra med honom, och i dag ha vi varit
tillsammans med honom hela dagen.
På förmiddagen hade vi kommit
öfverens om att bese S. Ambrogio, men då
jag stod nedanför på vägen och såg,
hvilken Jakobsstege man skulle klättra
uppför för att komma dit, lät jag
utsikten vara hur splendida och stupenda
den ville och sträckte ut mig i
olivskuggan, medan de båda ungdomarna
sväfvade uppför himlastegen. Då de
ändtligen kommo ner igen, hade jag
sofvit en timme, tror jag, och det var
dags att gå hem till lunchen. På
eftermiddagen drogo de mig med sig bortåt
S. Michele, men signor Conti visste
nog, att jag inte skulle orka följa med
längre än till Kursaal — där smet jag
in och fick five o’clock-tea med några
trefliga fransmän och lät de unga gå på
egen hand.”
”Men är ni inte rädd, att den unge
herrn skall —?’"”
”ÄAn sedan? Jag har alltid tänkt
mig, att om min dotter skall gifta sig
med en europé, måste det bli med en
italienare, ty de äro de enda män i
Europa, som ännu inte ha ryckts in i
den förhatliga striden mellan könen,
det onaturligaste af alla krig. Hit har
feminismen knappt nått ännu — kanske
emedan italienskorna ha det precis som
de vilja : de få vara uteslutande kvinnor,
hustrur, älskarinnor, och slippa vara
mannens konkurrent och fiende, som
de inte af naturen ha någon lust för.
Är jag gammalmodig, tycker ni? Ja,
men sedan jag nu i ett par dagar har
sett Violet vara föremål för en
italienares vördnadsfulla, ridderliga och
finkänsliga hyllning, som på samma gång
är genomglödgad af en manligt stark
ERNST LUNDQUIST
erotik, fri från all sentimentalitet, är
jag böjd för att tro, att större lycka kan
inte bjudas en kvinna. Och Violet har
visserligen ingenting sagt mig, men om
han friar, är jag öfvertygad om, att
hon svarar ja.”
"Friar!” utbrast Frank i
skrattlysten och komiskt häpen ton.
Men hon var så upptagen af sitt.
att hon ej lade märke till afbrottet.
Hon fortfor :
”"Om jag själf skulle bli nöjd med
honom som måg, beror på en hel massa
omständigheter, som jag ännu inte
känner till — jag vet ingenting om hans
yrke, hans sociala ställning, hans
ekonomi, och allt sådant måste ju vara
all right; på någon mesallians inlåta
vi oss inte, det faller af sig själft. Men
hans personlighet har gjort ett mycke:
godt intryck på mig. Det finns hos
honom inte ett spår af den
inställsamhet man beskyller italienarna för; han
är rättfram och naturlig, försöker aldrig
smickra — det permanent beundrande
uttrycket i hans vackra, varma ögon är
ju smicker nog — och aldrig söker
han heller framhålla sig själf och sina
personliga företräden. Jag upptäckte
från första stunden, att han inte har
någon egentlig bildning. Fastän han
alltid har bott i Rom, känner han
nästan inte alls till dess konstskatter
och historiska minnen, det erkände han
öppet och utan den minsta förlägenhet. I
detta slags vetande äro till och med små
turistdamer betydligt öfverlägsna de
infödda romarna, det är en känd sak. De
unga italienarna gå ju helt och håller
upp i politik och sport. Men jag tror.
att han har ett godt förstånd. Under
dessa dagar har han inte sagt ett ord.
som inte varit klokt och klarsynt och
träffande ... hvad man än talar om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
