Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
ett utmärkt medel-.att afleda själsliga
affektioner.
Plötsligt kom någon öfver
förstugan. Det knackade på dörren. Han
hörde på det hela, att det var
Jakobsson. .
”Kom in.”
Det var mycket riktigt Jakobsson.
Han var klädd i kavaj och stöflar, och
det syntes, att han inte hade varit rädd
för att klifva i leran.
”Har Jakobsson fått reda på
henne?” Patrik vände sig tvärt, och
hans tonfall var snabbt.
”Nej. Men jag skulle vilja tala litet
med baronen.” Jakobsson talade
lågmäldt och med ett visst generadt allvar.
”Hvad då om?”
Jakobsson såg verkligen högst
besvärad ut. Trots sin verkligt
vederhäftiga betjäntsäkerhet stod han och
tummade sin mössa på ett mycket
tafatt sätt.
”Baron får inte bli ond, men det
är någonting, som jag har velat säga
hela eftermiddagen. Men jag ville först
se, om vi skulle få tag i fröken Lilly.
Nu tycker jag i alla fall, att jag inte
kan tiga längre.”
Patrik spände ögonen i Jakobsson.
Hvad såg karlen så konstifik ut för?
”Hvad är det då, i Guds namn?”
”Jo, det är så — men baron får
inte tycka illa vara — ser baron, jag
har kommit att observera någonting
på sista tiden. Fröken Lilly har brukat
gå i parken om kvällarna och
promenera med en herre.”
Patrik hoppade till.
”Lilly?”
”Ja. Jag har sett dem nästan
hvarenda kväll.”
Patrik kunde inte få fram ett ljud.
Han satte sig grensle öfver en stol och
861
såg på Jakobsson, som fortsatte i
samma generade ton:
”"Ser baron, det var så, att en
kväll för någon tid sedan kom jag att
gå ifrån Brogård. Det var medan snön
låg kvar ordentligt, och det var ganska
ljust. När jag kom till parkgrinden
vid lusthuset, fick jag höra en
karlröst, och så var det ett fruntimmer,
som svarade. Först tänkte jag, att det
var Anna med någon pojke, eftersom
de gingo i parken, där ingen brukar
få gå. Jag gick fram och kikade genom
häcken. Men då fick jag se, att det
var fröken Lilly. Hon gick bakom
östra flygeln och pratade med en herre.
Jag såg förstås genast, att det var en
bättre karl, fast han var klädd i
kavaj.”
”I kavaj?”
Patrik gjorde en rörelse som för att
resa sig ur stolen, men satt i alla fall
kvar.
”Ja.
ryggen,
var.”
”Broströms landtbrukselev ?”
Jakobsson tittade förbluffad på
Patrik, men Patriks mondäna lugn firade
för ögonblicket en verklig triumf.
”Gå på,” sade han kort.
”Det är väl inte mycket att säga,
när baron vet det.”
”Jag vill, att Jakobsson skall säga
allt, hvad Jakobsson tänkte säga, när
Jakobsson kom in.” Patriks ton var
precis den, som Charles ansåg vara
det värsta af allt, som fanns, och
Jakobsson raskade ofrivilligt på.
”’Ja, det var bara det, att jag tyckte,
det var mycket besynnerligt. Baron
får verkligen inte tycka illa vara, men
jag kom att tänka på, hur förtjust i
Finas romaner fröken Lilly är. Och
Och fast jag såg dem på
visste jag genast, hvem det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
