Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920
kesstrumpor och rosettprydda
sidenskor komma i bruk.
Kvinnornas barett får vika för den
plymagerade stora hatten, det till sin
yttersta spets drifna snibblifvet
efterträdes af — kort lif med skört, kjolen
veckas och faller rakt ned,
öfverklänningen draperas upp på ena sidan.
Stor krage och dito manschetter.
$Smycken brukas måttligt och bomullstyger
börja användas (bild 10).
MARY T. NATHHORST
sminkningens, muschernas, de höga röda
klackarnas, getinglifvens och de enorma
släpens period. Tröjan blir väst, rocken
heter justaucorps, är rikt broderad och
försedd med stora skört, ärmuppslag och
ficklock, spetskragen får vika för
spetsprydd halsduk. Sidenknäbyxor
(åtsittande), silkesstrumpor och rosetter —
på skorna — fullständiga kostymen.
Ända tills nu ha båda könens dräkter
förfärdigats af samma tyger, nu sker
Bild 10.
Holland på 1550-talet.
Omkring 1640 hotar modet att
nyktra till och genast vill man lifva
upp det i Paris. Tröjärmarna klippas
af vid armbågen, där de eleganta
skjortärmarna buscha ut, tröjan afkortas så,
att skjortan syns och faller litet öfver
byxorna — jämför våra manliga
nationaldräkter — byxorna bli vidare, förses
med volang, s. k. rhengrefve (bild 11).
Och damernas lif förlänges åter i snibb.
Kommer så Solkonungen till makten
med en stel hofdräkt i släptåg. Nu
blir det allongeperukens, pudringens,
3
Wallensteinsdräkt.
ett omslag. Männen behålla för sig
enfärgade, smalrandiga eller
smäåmövnstriga tyger, damerna fortsätta med de
stormönstriga och silfverbrokad. Deras
kjolar vidga ut sig nedanför midjan
öfver ståltrådsställningar, »bouffantes»,
och deras hår tornas konstmässigt upp
ett par gånger större än ägarinnans
förtjusande hufvud, denna koaffyr kallas
»fontange».
Denna blir dock snart omodärn, man
fäster i stället helt snällt ihop det
pudrade håret med en rosett i nacken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
